— 460 — Elastar man åter en blick p& tidningspressen, så kan man ej förbise, att det var den nya bild- ningens målsmän som enkannerligen i bladet Po- lyfem begynte med öknamn och namnförvridnin- gar, för att till åtlöje utpeka misshagliga föremål, såsom Polyhistrio (Leopold), Struthio (Wallin), AmarvJtli (Valemus), * Markall (Wallmark), Choesru (Chor^us), Idegran (Granberg) o. s. v., och som dermed försågo teaterns förnämsta arti- ster, såsom Bldsbälff^ Strdben% Fr o sch, mamsell Gurka m. fl., ja en mängd icke ofientliga perso- ner. Man kan ej fritaga motståndarne från sam- ma slags oskick; men så vidt vi kunnat följa dess uppkomst, angafs tonen af de yngre, som åfven oftare anslogo den. Detta press-missbruk har till- skrifvits Grewesmöhlen, men med orätt. I anfal- lens djerfhet stod han visst icke efter; men de voro oförklädda, eller inneburo en försåtlig syft- ning i ett vardadt språk, icke sällan i förening tt med en bitande qvickhet. Ännu ett missbruk af yttrande rätten, hvartill han icke gjorde sig skyl- dig, var att till utlandet sända uppsatser, hvilka öfversattes af dervarande vänner och infördes i journaler, eller trycktes särskildt samt öfverfördes hit och' åberopades såsom utlähdingens omdöme öfver svenska författare och förhållanden. Uppfin- naren af detta litterära lurendrägeri förblef icke
- ) Anledningen till detta namn är ej lätt att gissa. Möjligen
är det hemtadt från namnet på en romersk kastrat Marul- lus, om hvilken Herder diktat der verschnittene Sånger (XIV: 242).
