Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/114

Den här sidan har korrekturlästs
— 110 —

varit sårad af ett skott[1], blef alltför länge qvar på platsen, och sedan hästen der under honom störtat, gick han öfvergifven till fots och förgäfves uppmanade de ännu flyende ryttare och knektar att stanna och värja sig. Nu var det som Henrik Wrede steg ned af sin häst, hjelpte Konungen opp på den och blef sjelf nedergjord af den förföljande fienden[2].

  1. Till Anders Larson, om dhet olyksambe slagett aff Redden för Dynen dhen 19 Sept. åhr 1605.

    — — — — — — — — —

    Så att hwar synnerligen icke Gudh försth och främpsth och sedan een Lyfländare aff Adel, Hendrich Die Wrede, benämpd, hade Oss undsatt och hulpitt Oss på sin eigen hästh igien, Då hade Wij nepligen kommitt igien dher ifrån, menn ner Wij omsijder woro kompne på hästen, så hafwe Wij Oss (nest Gudh) sjelfwe utan någors ahnnars hiälp, med Wår eigen hand dher ifrån losset och salueredt, — — — —

  2. Till Rijksens Rååd om dhet olyksambe slagett aff Mogesund den 24 Septembris Anno 1605.

    — — — — — — — — —

    Så att huar Gudh synnerlig icke hade holpitt Oss när som Wij hade waritt skuttin, eller hästen undan Oss störthe, dhet Wij ähnnu icke i denne dag wisserligen tänkie kunne, och een lyflendere wid nampn Hendrich Die Wrede, icke hade holpitt Oss på sin häst igien, då hade Wij kummet lefwuandes eller döde i fiendernes händer, Men Wij tacke Gud alzmāchtig som Oss nådhelig sådanne medell skaffade, så att Wij icke kommo Wåre fiender i händer. Och när Wij till häst igien kompne voro så väl som mädan Wij gingo till footh, förmanthe Wåre, både Ryttere och Knechter, att dhe skole ståå Oss bij, och wärje sig