Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/181

Den här sidan har korrekturlästs
— 177 —

Korl-Morl-puff, in ein Schluck, one tuck, one schmuck, one bart-wisch
More Palatino, tree-på-ra, ne gutta supersit — — —

Man fattar af hela denna lärda terminologi nu mera icke ens sjelfva meningen; och förkastligheten af Författarens bemödande, att drifva härmningen af det som ej borde härmas, till den yttersta likhet, är den enda öfverblifvande känsla hos läsaren. Med en redigare pensel och något bättre smak beskrifves slutligen upplösningen af denna rusiga scen, då

— — — — af the modiga kämpar
Raglar här en; en staplar, en stupar och falla the hoop-wijs;
Välter här en i bänk, så ränner en hufvud i väggen,
En ger opp andan och allt; en somnar, och kijfvar en annan,
Annor gråter, och leer den tredje, en sitter och qväder,
En plägar älskog, och bannas en annan om alla sju tusan;
Summan är det: När alla ge tapt och spelet är ute,
Prijsen han är då dijn — — — — — —

Till Poemets flera brister skulle utan tvifvel en strängare granskning ännu räkna, dels den omständliga specificationen af Flättjans rika Bibliotek och af alla slags spel och speltermer, som Lustan omtalar, dels den ganska emphatiska ton, hvarmed Dygden säger och ofta nog omsäger vissa triviala sanningar, som Hercules utan tvifvel förut borde känna, äfvensom att

Sv. Acad. Handl. fr. 1796. 4. Del.12