Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/184

— 180 —

till rikedomen af ett åkerfält som frodas af växter. Skribenterna från Stjernhjelm till Dalin utgöra ett icke ringa antal. Flere af dem prisades starkt af deras samtid, derföre att de verkligen lästes och gåfvo ett slags nöje. Dessas namn qvarlefva i poetisk åminnelse ända in i våra dagar, derföre att man redan längesedan upphört att läsa dem. Orsaken är ej svår att finna hvarföre man sedan ett halft sekel hellre sysselsatt sig med Atis och Camilla, eller Odet öfver Själens styrka, eller Poemet öfver Menniskans elände, än med Helicons Blomster, eller Guds Verk och Hvila, eller Dudaim; men Lucidors, Spegels och Runii förträfflighet har ickedestomindre gått som en tradition från slägte till slägte, ända till oss, och man har i detta mål, som i flera, hellre antagit än undersökt. Oväntadt måste likväl synas, då en och annan sednare granskare försäkrar, att 17:de seklets Autorer skrefvo antingen förträffligt eller, till det minsta, väl för deras tid. Det förra vederlägger sig gemenligen genom de exempel man derpå utvalt, och det sednare slaget af beröm synes ej ha någon särdeles stark bemärkelse, då frågan är om en konstodling som icke ännu gafs eller kunde gifvas. Det synes som man i hvart yrke, åtminstone i dess första början, borde bemöda sig att göra ett steg äfven framom sin tid, och som, under andra villkor, ingen konst tillväxte och ingen konstnär förvarade sitt namn. — Med allt detta, och ehuru trögt man gör en närmare bekantskap med Skribenterna