falla derunder, och hvars författare således synes föga berättigad att länge uppehålla sin läsare.
Bland berömda och olästa arbeten från denna tid är ÄrkeBiskopen Spegels Poem, Guds Verk och Hvila. Ämnet är visserligen så stort och dristigt, som det möjligen kunde väljas; men huruvida Poemet svarar deremot, äfven då det anses med den skonsamhet som tiden tyckes fordra, det är hvad som återstår att pröfva. Det är troligt, att man i allmänhet dömt detta arbetes värde efter företalet till Gud, som finnes framför detsamma, och har flere ställen af upphöjning i tankar och stil: sådan är redan sjelfva början deraf:
Herre! du mägtige Gud! hela verldenes Skapare store,
Om jag snäller i vett och vitter i tungone vore,
Skulle din eviga makt af mig så vida berömmas,
Att Dina dråpliga verk ej skulle på jordene glömmas;
Evig och obegriplig är Din varelse rena
Och Dina tankars djup förstår Din vishet allena
Härlighet är Din drägt och ljus Dina dagliga kläder —
Dessa verser hafva visserligen ton och stor anda. Huruvida Spegel, likasom den franska Malherbe, blifvit flyttad bland Poeter för förtjensten af några goda rader, vill jag ej afgöra. Men åtminstone synes ej denna förtjenst böra fråndömmas honom, oaktadt sednare tider upptackt, att ej mindre en del af detta beprisade företal, än flera ställen af sjelfva arbetet, äga en sådan likhet med ett af Trondhemska
