Thet man i alla hus nog ögonskenligt märker — —
— — — — — — — —
The fächta braf i krig och tappert värjan föra
Och kunna fienden ur vida fältet köra
The skaffa oss vårt bröd, the skära, mala, tröska,
The baka, brygga, sy, the spinna, spela, löska.
— — — — — — — —
Det är med dessa temligen burleska färger, som Skapelsens mästerstycke är skildradt. Spegels lärdom har sammanfogat en mängd af idéer och bildningsfoster; men den kunde ej ge honom smak att använda dem; och hans arbete är, med ett ord sagdt, mindre ett uttryck af den fullbordade Skapelsen, än af det rå odanade chaos, hvarur, enligt Fabel-läran, tingens former slutligen bereddes. Spegels Mæcenas var Kongl. Rådet Grefve Lindschöld, på hvars uppmuntran hans andeliga sångmö fortfor och qvädde i trenne temligen fullständiga poemer, först det öppna Paradiset, som beskrifver Lustgårdens härlighet, kunskapens träd och Adams ljufliga lefverne med Eva: dernäst det tillslutna Paradiset, eller satans tillrustning att återvinna himmelen, hans samtal med Eva, och Syndafallet, samt sist det återvunna Paradiset, som innehåller förlossningsläran med dess saliga följder; med undantag, att versen i dessa stycken omvexlar med enstafviga och tvåstafviga rimslut, är Poeten för öfrigt alldeles densamma som i Guds Verk och Hvila. Han har, till ex.,
