merendels så lika ton i alla dessa stycken och dem emellan så jemndeladt mått af poetiskt värde, att man från bekantskapen med ett af dem, i hvilketdera slaget som helst, kan med temmelig trygghet dömma om de flesta öfriga. Man må öppna Lucidors Skrifter eller Olof Wexionii[1] eller
- ↑ Ol. Wexionus, samtidig med Columbus, var
Guvernements Sekreter i Göteborgs och BohusLän. Hans
Arbete kallas Sinneafvel (Göteb. 1684) och innehåller
ett längre stycke under namn af Melancholie, samt
Poetiska Bi- och Tillskrifter. Melankoliens tema är
här som vanligt alla jordiska tings fåfänglighet;
Läsaren lifvas likväl stundom af vissa mindre Melankoliska
drag, som t. ex. en apostrof till den sköna Helena:
Din lemmars Alabast, din halses kalk och krita,
Din mjuka fingrars mjölk och kinners täcka hvita;
Med lifligt rödt besprängdt, din engelrena hy
Ditt sköna allt är allt nu likt en afbränd by.eller Karons tillrop: till båts, Adieu parti, till vägs med pick och pack, eller detta patetiska drag: Vi trampa alla jämt i dödlighetens skor. Wexionius är
Brud- och Begrafningsskrifter och annat slikt esomoftast upplägges, som merendels pläga vara odugliga, både quoad materiam ett stylum, så må han dem under sin censur antaga och, utan att referera till Cantzlijt derom; de dugliga med et Imprimatur underskrifva och, om de finnas odugliga, förargliga och anstötliga emot Religionem, Statum publicum et bonos mores, straxt fōrkasta. Men hafva de eljes något fel uti elaboration och styl och äre utan art, så behöfver han intet beladda sig med deras rättande, men visa dem till Professores och Scholæmästares correction.»
