Sida:Svenska Fredssord i norska frågan.djvu/10

Den här sidan har korrekturlästs
— 10 —

erfarenhet och historiska insigter begåfvad person tro och yrka att obelåtenhet, missnöje och klander uteblifvit från samma håll, hvarifrån dessa missljud och skrän nu låta sig förnimma. Man vill påstå, att dessa oljud företrädesvis hörts från norska sidan, från dess press- och tidningsorganer eller enskilda skriftställare. Mun betraktar man opartiskt förhållandet, så kan man ingalunda fritaga den svenska sidans skriblerer från samma fel. Man behöfver blott erinra sig att veckobladet Minerva, ehuru en af våra bast redigerade småtidningar, med ett oaflåtligt upprepadt bittert hån utropade: det är en förening att gråta åt, och detta hån, denna sarkasm, ville och sökte hon att göra till ett axiom, en allmänt giltig folktro, för att redan ifrån föreningens början undergräfva dess bestånd och tillintetgöra den ömsesidiga belåtenheten. På samma sätt och af samma orsaker har den talangfullt författade månadsskriften Ställningar och Förhållanden år ut och år in häcklat och begrinat brödrafolkens förening, sådan den nu befinnes, att ej ens nämna månget, fast obetydande, enskilt klander och uttalade anmärkningar i skrifter inom och utom hufvudstaden, ehuru af underordnadt värde, oftast saknande skriftalang, hejd och fog.

Med kännedom af detta sanningsenliga, oafvisliga och allom uppenbara förhållande, kan man icke, utan att begå den krassaste orättvisa, påstå att klandret och oljudet hufvudsakligast och bittrast utgått från de norska skriftställarne och att föreningen från den sidan icke funnit något medhåll och än mindre någon berömmelse. Detta är äfvenledes ett misstag, så mycket mer betänkligt och skadligt, som det vunnit ett vidsträckt burskap. Rättskänslan bjuder oss derföre att ådagalägga motsatsen, att bevisa att norska, både lärda, ansedda och vittra män, hvilka betyda vida mer än mångdubbla antalet af litet eller intet kända, ensidiga och af enskilda intressen och lidelser beherskade skriblerer, med öfvertygelsens och känslornas förenade värma och fosterländska tänkesätt i sina tal och offentligt utgifna skrifter och dikter, erkänt och prisat föreningens nytta och svenskarnes ädla