En metall, som ej sällan träffas såsom sådan oafsiktlig inblandning i de nordiska bronserna, ej blott i dem från den yngre bronsåldern, utan äfven i dem, som förskrifva sig från denna periods äldsta tid, är nickel; och det har visat sig å ena sidan, att nickel alldeles icke, eller endast uti mycket mindre qvantitet, förekommer i den engelska kopparn, under det att å den andra sidan den österrikiska kopparn ofta innehåller nickel just i samma mängd som de nordiska bronserna. Häruti hafva vi således ett märkligt vitnesbörd om, att mycket af den koppar, som användes i Norden under bronsåldern, införts hit söderifrån.[1]
Men om all i Norden under bronsåldern använd brons, — jag tänker härvid städse på råmaterialet, ej på arbetet, — är införd från andra länder, och om det mesta af denna brons kommit hit från länderna i söder härifrån, så måste den lifliga förbindelsen mellan våra trakter och dessa länder hafva börjat redan före den tid, med hvilken vi nu mest sysselsatt oss, det vill säga mer än 1000 år före Kr. föd. Talrika fynd vitna också om, att detta verkligen varit förhållandet.
En af de förnämsta anledningar till, att handeln så tidigt letade sig väg hit till Norden, var att bernsten här fanns, och detta dyrbara ämne träffas tidigt i de sydliga ländernas fynd. De rika grafvar, som Schliemann upptäckt inom borgen uti det i Grekland, på Peloponnesos, belägna Mykenæ, innehöllo hundratals stora perlor af bernsten, och den kemiska undersökningen af några bland dessa perlor har ådagalagt, att de innehöllo just så mycket bernstens-syra, som är karakteristiskt för bernsten här ifrån Norden, under det att en sådan qvantitet bernstens-syra ej förekommer i något annat fossilt hartz. Detta bevisar, att de mykeniska perlorna äro gjorda af nordisk bernsten, men de grafvar, ur hvilka de upptagits, förskrifva sig från tiden omkring 1500 före Kr. föd. Redan vid den tiden förde således handeln bernsten från Nordsjöns eller Östersjöns kuster till Grekland[2].
Andra fynd vitna om, att handeln mellan Norden och södra Europa börjat ännu mycket tidigare. Då jag emellertid på ett
- ↑ Sist anf. afhandl., XXVI, sid. 470.
- ↑ Montelius, Die Bronzezeit im Orient und in Griechenland, i Archiv. f. Anthrop., XXI, sid. 27.
