stycke som kärlets nedre del, hvilken är slät, utan andra sirater än två parallela rader af små drifna punkter rundtom kärlet, omedelbart under nitarna. Den öfre delen är betäckt med drifna sirater, dels af större bucklor, dels af mindre punkter. Den förnämsta af dessa sirater är ett stort hjul med 8 ekrar; öfver hjulet ligger en båge af ett bredt band, som i hvardera ändan slutar med en uppåt och bakåt böjd fogelhals. En sådan hjulformig sirat med fogelhalsar finnes på hvardera sidan af kärlet, mellan de två breda handtagen (c), som äro gjutna och prydda med fem upphöjda, parallela, längsgående ränder, af hvilka den mellersta har pillik afslutning åt båda ändar. Handtagen äro fästa med tre nitar i hvardera ändan; de nedre nitarna hafva flata, de öfre koniska hufvud. Mynningens utvikta kant har varit böjd omkring en tjock, trind bronsten, som ännu finnes qvar, ehuru lossnad.
Kärlet, som nu saknar och aldrig haft fot, mäter 28 centimeter i höjd och 34,1 cm. i yttre diameter på vidaste stället. Hvartdera handtagets bredd är 5,2 cm.
Fyndet från Bjersjöholm skulle hafva varit af vikt för vår
kunskap om den aflägsna tid, från hvilken det förskrifver sig, i fall
det varit det enda i sitt slag, som vi känt från det nordiska
området. Men dess betydelse blefve naturligtvis vida större, i fall det
ej stode enstaka, utan jemte andra dylika vittnade om, att
förbindelsen mellan våra nejder och Södern redan då varit lifligare, än
vi äro vana att föreställa oss.
Vi få af det följande se, att man verkligen från norra, lika väl som från mellersta Europa känner ett förvånande stort antal bronsarbeten, som förfärdigats i Italien eller i andra sydliga trakter långt före vår tideräknings begynnelse.
Härvid få vi för öfrigt ej förgäta, att hvad man nu har i behåll från en tid, som ligger vida mer än 2000 år bakom vår, af lätt
Ein in Schweden gefundenes Bronzegefäss altitalischer Arbeit, intagen i Strena Helbigiana (Leipzig 1900), den festskrift, som nyligen egnats professor Helbig. I nu föreliggande uppsats har jag dels behandlat den viktiga frågan mycket utförligare än i Månadsbladet, dels kunnat taga hänsyn till de undersökningar om kronologien för Italiens förklassiga tid, med hvilka jag de senaste åren varit sysselsatt. Jag har föreställt mig, att en sålunda med åtskilligt nytt tillökad bearbetning af nyssnämnda tyska afhandling, kunde vara af intresse för Svenska Fornminnesföreningens ledamöter.
