ungefärligen midten af den förromerska järnåldern i Norden (c:a 300—c:a 150 f. Kr.) och utgör den äldre delen af det kulturskede, som karakteriseras genom starkt inflytande från den mellaneuropeiska, keltiska kultur, hvilken efter en schweizisk fyndort brukar kallas la-Tène-kulturen.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 135 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 2 och 3. Två bältebeslag af järn med bronsbeläggning. Klefva Gumsegården, Vestergötland. 1⁄1. |
I augusti 1899 påträffades i Vestergötland några brandgropar, som också visade sig tillhöra la-Tène-tiden. De upptäcktes genom en ren tillfällighet af förf. och fil. stud. N. Gärde, då vi undersökte några smärre högar från vikingatiden på ett litet graffält, beläget vid Klefva Gumsegården (eller Hjärpagården) straxt intill Kinne-Klefva kyrka på Kinnekulles sydöstra sluttning. Högarna innehöllo tämligen stora brandlager med kol, aska, brända benbitar i riklig mängd af både människor och djur samt en och annan fornsak, af vikingatidsform. Men i två af högarna påträffade vi dessutom till vår stora öfverraskning under eller intill de yngre brandlagren, karakterististiska brandgropar, hvilka visade sig vara omkring 1000 år äldre.[1] En af dessa gropar innehöll nämligen åtskilliga fornsaker, hvilka, såsom redan blifvit antydt, visa den närmaste öfverensstämmelse med de i brandgroparna vid Södra Lund hittade. De viktigaste af dessa saker äro:
- sönderbrända bitar af två likadana bronsspännen, hvilkas form med någon komplettering är återgifven i fig. 1; den T-formiga fördjupningen på bågens öfversida visar rester af grön emaljinläggning;
- åtskilliga rektangulära bältebeslag af järn och brons; de 2 bäst bevarade äro afbildade fig. 2 och 3; det senare är af särskildt
- ↑ Under den ena högen träffade vi 2 brandgropar, under den andra 1 säker och 1 osäker.
Månadsbladet 1893), plansch 14, där just två af beslagen från Södra Lund äro afbildade i fig. 4 och 5.
