Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/179

Den här sidan har korrekturlästs
171
TREFALDIGHETSKYRKAN I UPSALA.

Såsom nu betäcktes midtskeppet förr med ett sadeltak och sidoskeppen af hvar sitt halftak. De senare äro vid senare ombyggnader förändrade, så att de fått större lutning. Märken der det ursprungliga taket begynt, finnas längs yttersidorna af högkyrkans murar 2 dm. under rundfönsterna. In till vindarne ofvan sidoskeppens hvalf leda två öppningar genom hvardera af högkyrkans väggar. Dessa sitta midt emot hvarandra på ungefär samma höjd i den mellersta och i den östligaste travéen. De äro synnerligen enkla omkring 1 m. höga och täckta af ett flatt hvalf. Inåt vinden omges öppningen af ett 17 cm. bredt språng, afsedt för en lucka, som skulle utestänga drag. Invid murlifvet inåt kyrkan ligger en tröskel af en tegelstens höjd och bredd.

Ofvan sidoskeppens halftak ha vi först rundfönsterna och strax ofvan dem längs hela kyrkans sträckmurar ett trappornament. Dess form ses fig. 8. Om dess vanlighet i tegelarkitekturen är redan tidigare taladt. Derofvan finnes nu för tiden en klunsig taklist. Denna är dock modern. Under äldre tider har emellertid otvifvelaktigt kring alla kyrkans fyra väggar löpt ett af bjelkar buret galleri. Hur det kan hafva tagit sig ut är nu svårt att veta, eftersom spåren efter detsamma — så tydligt de än visa, att ett galleri funnits — dock här som på andra ställen endast bestå af de tvärs genom muren gående hålen efter bjelkarne. Hål af detta slag skiljas här snabbt från de vanliga bomhålen, derigenom att de äro två tegelskift höga.

I det yttre synas de för närvarande endast på östra gafveln. Af dennas fyra hål ha två emellertid blifvit öfverskylda af hufvudena på de ankarjern, hvarmed kyrkan och tornet nyligen skrufvats ihop. På några årtionden gamla fotografier äro också alla fyra hålen synliga. Ankarjernen löpa sedan längs efter och tätt intill sträckmurarne och just i dessas underkant förekomma på lagom afstånd från hvarandra två skift höga hål efter bjelkar. Då som nämndt hvalf och väggar här äro samtida, kunna dessa bjelkar, hvilka — eftersom hvalfkuporna gå så högt upp — legat under hvalfkappornas nivå, således ej ha gått tvärs öfver vinden som bärbjelkar till golf o. d., utan måste man anse, ehuru nu utvändigt ingenting upplysande kan ses, att deras funktion varit att bära en yttre gång. Genomgående hål efter bjelkar i vestra gafveln omnämndes, då vi behandlade denna, och dessa ligga ungefär i jemnhöjd med dem i högkyrkans murar. Från kyrkans vind ledde två öppningar, en i