En svensk vårfest.
Af
J. Mestorf.[1]
Redan länge hade jag egt kännedom om många vid årsfester
förekommande gammalsvenska seder och bruk, hvilka ännu, fastän
de härstamma från hedendomen, fortlefva med nästan oförminskad
styrka i nutidens folklif, men gökfesten, som så vidt jag vet, endast
förekommer inom gamla Götalands provinser, kände jag endast
genom beskrifning. Det gladde mig därför, att ett pingstbesök i
Östergötland gaf mig tillfälle att deltaga i en sådan fest, och jag
hoppas ej misstaga mig i min förmodan, att en kort skildring af
denna skulle vara af intresse för mytforskarne.
»Göken är kommen» rapporterade en dag inspektoren för godsegaren, under hvars gästfria tak jag uppehöll mig. »Ungdomen tänker hålla gökotta i natt.»
»Han är välkommen», svarade husbonden, »björkarne äro ju gröna. Då göken gal från grön qvist bli logar och lador fulla. Larsson får bara tillse att allt vid festen tillgår som sig hör, så att inga moderna dumheter förekomma.»
Inspektorn, som var lika gammal på gården som husbonden, nickade samtyckande och gick sin väg. I allmänhet tycker folket
- ↑ Med författarinnans tillstånd öfversatt från hennes i den tyska tidskriften »Das Ausland» år 1869 intagna skildring »Eine schwedische Lenzfeier». — Emedan inga ändringar eller tillägg äro gjorda, visar nu föreliggande öfversättning, hvilka underrättelser den frejdade, med svenska förhållanden väl förtrogna författarinnan för mer än 30 år sedan erhållit om »gökottan».
