min förslagsmening motsvara Tacitus’ hiems, med midttid fallande på den 10 februari, Skolastikas, åskherskarinnans dag. Fortsätta vi, få vi den andra perioden, som skulle motsvara Tacitus ver, från Tiburtius till den 15 augusti, jungfru Marias himmelsfärdsdag, vårfrudag eller mormessa, himmelsdrottningens högtid.[1] Midttiden af detta skede kommer på den 15 juni, Vitusdagen, för ådagaläggande af hvars hedniska betydelse jag för korthetens skull endast torde kunna erinra om den ursprungligen genom kyrkligt inflytande så illa beryktade Veits-, det är Vitus-, dansen. Den tredje perioden, hvilken skulle vara densamma som Tacitus’ æstas, sträcker sig från vårfrudagen till Luciadagen och har sin midtdag den 14 oktober, Kalixtus, om hvilken dags betydelse läsaren redan af det föregående eger kännedom.[2]
Jag vill nu söka anföra några yttre stöd för denna hypotes. Såsom jag redan nämnt, synes mig Nikolausdagen skänka en fingervisning. Om den helige Nikolaus’ egenskap att vara en i helgonkåpa omklädd hednisk gud, anser jag mig ej behöfva här utförligare yttra mig. Den saken är längesedan fullt bevisad. Nu inträffär det egendomliga, att t. o. m. detta nya århundrades svenska almanacka, från hvilken jag, vare det sagdt i förbigående, vid denna undersökning nödgats i de flesta fall bortse, invid Nikolaus har namnet Agaton (den 7 december). Men i regel äro namnen i almanackan icke tillkomna eller placerade på en slump, åtminstone gäller detta de äldre, och jag förutsätter, att det ej heller är fallet på nämnda ställe.
Jag dristar nu framkomma med det antagandet, att almanackan här ter en parallelism, och att Agaton, den hulde, egentligen till
- ↑ Om denna viktiga bemärkelsedag se vidare Bernhard Olsen: Stedsevarende kalendere i Lunds kulturhistoriske museum. Afd. 2. Sid 60 o. f. i Kulturhistoriska meddelanden 1895—1896. Lund 1896.
- ↑ Se därom vidare Bernhard Olsen i anf. uppsats, afd. I sid. 95 o. f. i Kulturhistoriska meddelanden 1894. Lund 1894. Som det kan förefalla osannolikt, att »æstas» skulle kunna räknas till den 13 december, bör jag — förutsatt nu att Tacitus’ æstas verkligen är en öfversättning af ett germanskt sumar — kanske påpeka möjligheten af, att sistnämnda ords betydelse fordom kunnat vara en annan än nu. Så möter t. ex. i sanskrit samâ i betydelsen af år (Fick: Vergl. Wörterb. 3 Aufl. VII. Sid 327). Jag hänvisar för öfrigt till sid. 250 i det föregående. — Med Tiburtius ingick såningstiden; med Marias himmelsfärd skördetiden, och till Lucia skulle trösken vara afslutad.
