ihjälstångat tjurar, råttor slaktat kattor m. m. Under sina färder har han besökt kyrkor, där klockorna varit stöpta af hafrevälling och där präster af ister och fläsk från predikstolar af rotmos predikat så väldeliga, att kvinnorna slagit karlarne i backen och mera dylikt grofkornigt skämt. Han är dock alltid Herodes tjänare eller stallmästare, och är det rätt högtidligt, håller han sitt tal ridande på sin apelgrå häst, bestående af tvänne under ett grått täcke dolda ungdomar, sammanbundna med en rem under midjan och framåt lutande vända åt motsatt håll samt gående icke blott på benen utan äfven på armarne, hvilka förlängas med korta käppar eller kryckor. Den på detta sätt sammankopplade hästen får således åtta ben, och denna sällsynta utrustning förklaras också såsom vittnesbörd om hans otroliga snabbhet, ehuru hans rörelser visa rena motsatsen, och han vanligen röjer en sådan istadighet, att antingen ryttaren kastas till marken eller hästen själf störtar — allt till åskådarnes stora förlustelse. I sitt tal berättar Staffan om de strider och täflingar, han haft med »julbocken», hvilken understundom är med i festtåget. Till detta sluter sig ock på några ställen utom åtskilliga andra, mera tillfälliga bipersoner en narraktig figur kallad »Soppe», i hvilken man, osagdt på hvad grund, trott sig spåra Josef, med hvilken folkhumorn i så fall handskats alltför hårdhändt.
Hvad som i detta, med psalmer och dels allvarliga, dels skämtsamma sånger blandade tiggeri och narrspel är urgammalt, och hvad under tidernas lopp efter hand tillkommit, är ej lätt att bestämma. I uppgiften att Staffan är född längst i nord bakom solen, äfvensom i den åttafotade hästen torde måhända grannsynte forskare kunna spåra rester af äldre hedniska föreställningar, men hvem är Staftan stalledräng? Det är frågan.
Då intet af den romerska kyrkans mer eller mindre förnämliga helgon med detta namn, hvarken den förste martyren, den ungerske konungen, den romerske påfven eller någon af de två heliga abboterna med fog kunde antagas såsom hästarnas speciella skyddshelgon, uppletade redan Ihre en Helsingarnes apostel Staffan; och så antogo hans eftersägare, däribland Schröder och på hans auktoritet Geijer och Afzelius, denne såsom föremålet för Staffansfirandet. Att denne helsingeapostel varit någon hästkarl har dock icke kunnat styrkas, och hvad värre är, hans tillvaro är så oviss, att de svaga stöd, man här trott sig finna, vid närmare granskning
