Maria tog Barnet udi hendes Arm
og Josef tog Asnet tillige,
saa rejste de gennem det jødiske Land
til Egypten, som Gud dennem viste.
Vel fjortentusinde Barn saa smaa,
deres Blod lod han utgyde,
Men Jesus var tredive Mile derfra
for Solen den gik til Hvile.
Till dessa visor från England, Färöarne och Danmark kunna vi
nu lägga en närbesläktad svensk, hämtad ur en beskrifning på
Staffansfirandet i Upland uti tidningen Nya Dagligt Allehandas
Veckoblad n:r 51 för den 21 December 1901, och då uppsatsen
undertecknats E. G., hvilken signatur angifver den förtjänstfulle
folklifsforskaren Doktor Elias Grip, äro de däri lämnade uppgifterna
fullkomligt pålitliga. Bland de julekväden, som där meddelas, är ett,
hvars första verser må här anföras.
Utaf Sanct Staffan en stjärna upprann
i Kristi födelsetimma;
nu är profeten oss födder försann,
som världen skall frälsa och döma.
Herodes han slog sina handskar ihop,
han ville ej tro deras talan
»På denne profeten jag skall icke tro
förr’n denna hanen på bordet stekt står
står upp, slår ut sina vingar och galar.»
Och hanen på bordet steg upp
och gol och slog ut sina vingar
Herodes han föll från sin konungsliga tron,
så illa månde han sig bekomma.
»Jag kan ej trifvas på denna jord
förr’n jag detta barnet får pina.»
Och Herren han talte till Josef alltså
i Kristi födelsetimma:
»Gack ut och sadla din åsninna grå,
tag barnet och dess moder och sätt däruppå,
far in i det egyptiska landet.»
