det ger oss omedelbara upplysningar om månget förhållande på den tiden, utan att trovärdigheten af dessa upplysningar kunnat — såsom fallet ofta är med skriftliga berättelser — minskas genom inverkan af århundradens tradition.
Historien om kulturens utveckling i ett land har väl ock ett vida högre värde än den historia, hvilken endast ger oss några namn, men hvilken har intet eller så godt som intet att berätta om hvad bärarne af dessa namn uträttat.
Öfverblicka vi alla de årtusenden, som förflutit från den stund, då trakten mellan Vettern och Östersjön första gången beträddes af människofot, ända till den dag, då byggandet af den första kristna kyrkan börjades där, finna vi att kulturen i den trakten, liksom i andra delar af vårt land under samma tid, gjort oerhörda framsteg. För att vi utan så stor svårighet må finna oss till rätta i dessa aflägsna tider torde det emellertid vara bäst, att vi börja med de århundraden, som ligga den historiskt kända tiden närmast, och sedan småningom tränga in i forntidens dunkla rymder.
Här är det naturligtvis ej möjligt att uttömmande behandla ämnet. Jag kan endast gifva en öfversikt af de viktigaste från Östergötland nu kända fornlämningar, fynd och andra forntiden belysande förhållanden, samt en antydan om hvad de lära oss.
⁎
De äldsta skriftliga upplysningar vi äga om Östergötland hafva
lämnats af de talrika runstenar, som finnas där.[1]
- ↑ En redogörelse för Östergötlands då kända »runurkunder» meddelades af kyrkoherden L. C. Wiede i Östergötlands Fornminnesförenings tidskrift, I (Stockholm, 1875). Där upptagas 212 »jordfasta runurkunder», af hvilka 104 redan under den senare delen af 1600-talet blifvit med stor omsorg aftecknade och skurna i trä; dessa träsnitt trycktes år 1750 (af J. Göransson i Bautil, det är Alle Svea ok Götha Rikens Runstenar. — C. F. Nordenskjöld, hvilken under åren 1870—82 med anslag af Vitterhets- Akademien undersökte och beskref Östergötlands fornminnen, ägnade därvid mycken uppmärksamhet åt runstenarna. — Sedan år 1888 har lektor E. Brate, på den till Vitterhets-Akademien donerade Bergerska fondens bekostnad, underkastat Östergötlands samtliga runstenar en ny, kritisk granskning och af dem tagit nya med största möjliga omsorg utförda afbildningar, af hvilka några prof lämnas fig. 1—4. Enligt meddelande af honom äger landskapet nu i behåll 152 runinskrifter, hvaremot 66 förr kända försvunnit; hela antalet är således 218.
