Bland de kvinnonamn, som förekomma på Östergötlands runstenar kunna här anföras; Asa, Astrid, Oluf och Sigrid.
Härtill komma de många namn, som äro afledda af eller sammansatta med Tor, och som förtjäna särskild uppmärksamhet. Sådana mansnamn äro: Torbjörn, Tore, Torer, Torfast, Torger, Torgisl, Torgöt, Torkel, Torlak och Torsten, och kvinnonamn: Tora och Torfrid.
Af andra gudanamn möta oss i de på östgöta-runstenar förekommande personnamnen endast Frej (Frö). En runsten i Å socken är nämligen rest af en Frösten. Oden, hvilken äfven i andra svenska landskaps personnamn är lika sällsynt som Tor är vanlig, ingår ej i något af de namn, som läsas på de till vår tid komna runstenarna i Östergötland.
De många på Östergötlands runstenar förekommande namn, som äro bildade af Tor, visa, att denna gud i det landskapet liksom annorstädes i Norden var den mest dyrkade.
Olikheten mellan de för tusen år sedan och i vår tid vanliga personnamnen är i ögonen fallande. Den är ock lätt förklarlig, emedan sådana namn äga nära samband med dem, som i de olika religionerna spela en roll. Anders, Johan, Per, Pål, Anna, Kristina och Maria, hvilka nu äro så allmänna, kunde naturligtvis ej komma i fråga förrän de helgon, som burit dessa namn, blefvo kända efter kristendomens införande. Mera anmärkningsvärdt är, att de från hednatiden härstammande namnen, till och med de som påminde om Tor, så ofta möta oss under den kristna tiden. Äfven om i några af dessa namn, såsom i Tyrgils, Tor ej var så lätt igenkänlig, var han dock uppenbar i de under medeltiden — jag tänker nu ej enbart på Östergötland — vanliga namnen Torbjörn, Torger, Torkel och Torsten, liksom gudanamnet Frö är uppenbart i de äfvenledes under medeltiden brukliga Fröbjörn, Frömund och Frösten.
Någon gång känna vi namnet på den, som ristat runstenen. Den redan omtalade runstenen i Högby socken är ristad af Torkel, och en sten i Bjälbo socken af Lofe.
Att några af de nutida ortsnamnen redan för tusen år sedan förekommo, se vi af ett par runstenar. På en sten vid Högby prästgård läses namnet »Hugbu», således samma namn, som ännu lefver i socknens. På Harstads kyrkogård ses en sten, som restes åt en man, hvilken bodde i »Hathistathum». Bortser man från
