Det är ju möjligt, att det förelegat ett flamskt original till porträttet af Erik XIV, själft torde det i så fall vara en andra- eller tredjehandskopia, utförd på 1600-talet.
Närmare originalet står då porträttet af prinsessan Cecilia. Som större delen af duken är inviken bakom spännramen, återge måtten ej tillnärmelsevis dess storlek. Något skäl att kalla det på porträttet målade Vasavapnet för »Johan III:s» är svårt att upptäcka. Det är det allt sedan Gustaf I brukade vapnet med en gyllene vase på Eka-släktens tre-styckade blå-hvit-röda sköld, och den öppna kronan öfver skölden är en fullt korrekt furstekrona.
Under »Fransk mästare, 1700-talets senare hälft» upptages ett vackert litet pastellporträtt af en »Litteratör från upplysningstiden». Dess proveniens uppges okänd. Med hjälp af förteckningen öfver v. Brinkmans donation får man dock veta, att porträttet föreställer tyske skalden von Göcking och är måladt af friherrinnan Manteuffel, född Wagner.
Det vackra Gustaf Adolfs-porträttet, som hänförts till Pieter de Grebber är säkerligen ett original och ej en kopia. Som signaturen därtill bildar ett monogram af P och G är det nog ogörligt att på grund af densamma hänföra porträttet till Grebber.
Af Hackert har museet ytterligare tvenne landskap, det ena signeradt: »peint par Carl Hackert 1775».
På Hagelbergs porträtt af Murray är signaturen ej fullt riktigt återgifven; den lyder: »Måladt 1794. N Hagelberg».
Detsamma är förhållandet på Hallmans porträtt af Linné, där signaturen lyder: »Afmålad 1774 af Magno Hallman».
Under Dirk Hals äro sammanförda tre bilder af absolut olika karaktär och värde. Den bästa är den andra bilden. Af det på en vinkruka förekommande Amsterdams vapen kan taflan nog lokaliseras till nämnda stad och detta får äfven sin bekräftelse i den ytterst omsorgsfulla, ehuru otydliga signaturen i svart och hvitt, som läses bredvid vinkylaren: »Daniel van Geel 163(5?).».
Af Heideken är i museet utställdt ännu ett landskap och ett tredje finnes magasineradt.
Hilleströms arbeten äro i förteckningen uppdelade på far och son, på Per och Carl Petter Hilleström. På sonen Carl Petter har dock råkat komma det »Frukoststycke», som af alla bilderna med största säkerhet kan tillskrifvas fadern. Om den andra honom tillskrifna taflan med en »Hönsfamilj» ens utförts af någondera kan
