de båda landskapen af Michau har Hård köpt i Brüssel. Och Mignards båda porträtter uppger han vara »Skänkt(a) af General Leutnanten Baron G. O. Lagerbring, förut tillhörig(a) Krigsrådet Lagerbring».
Uppgiften att Urban Hjärne skänkt det af Mijtens signerade porträttet af Olof Rudbeck »till fakulteten» torde ej vara fullt riktig, då på porträttets baksida står: ....... bibliothæcæ Upsal. dedicare voluit Urb. Hiærne». Att vilja tillskrifva Mijtens porträttet af Lars Molin är ej att sätta hans förmåga så synnerligen högt. Grefve Anders Gyllenborg, om porträttet ens föreställer denne major vid Lifregementet — dess uniform hade ej röda uppslag — anses af Hahr målad af David von Krafft. Utan att kunna sätta annat konstnärsnamn har jag svårt att tro att vare sig Mijtens eller Krafft utfört porträttet.
På Monnoyer äro trenne bilder med »Blommor» upptagna. Den första och den sista uppgifvas komma från Schröders, den mellersta från Hårds samling. Vid denna sista säges: »Synes på innehåll och mått vara en pendant till den föregående, ehuru de komma från olika ägare». Ser man på innehåll och mått framgår det att »föregående» betyder efterföljande, och svårigheten med ägarne försvinner, då båda dessa stycken återfinnas i Hårds förteckning.
Om de båda »Landskap», som hänföras till »Nederländsk mästare, 1600-talet» meddelar Hård, som köpt dessa stycken i Brüssel, att landskapen äro målade af van Artois, figurerna af J. Both.
På Gustaf Vasas porträtt är årtalet »1542» utelämnadt vid återgifvandet af inskriften.
De på »Okänd» upptagna porträtten af Gustaf II Adolf och Karl X äro af dessa apoteoserade porträtt, som vanligen tillskrifvas Ehrenstrahl. Det »brinnande bål», som omnämnes på Karl X:s porträtt, är blott en knippa röda och gula fanor.
På det »Bondslagsmål», som som hänförts till Adrian van Ostade, felas i den återgifna signaturen årtalet »1639». Detta är dock af mindre konsthistorisk betydelse, då hela bilden är ett falsarium.
Af de till Palamedes hänförda tre bilderna, äro den första och de bägge sista af helt olika konstnärer, den första af långt större värde. Den kortfattade upplysningen om detta stycke: »Ingen anteckning» upphjälpes något med Hårds förteckning, där det meddelas, att taflan är en »Skänk af Frih:nan Sture».
