ställen ursprungliga eller så godt som ursprungliga sådana finnas kvar. En dylik har haft följande utseende: på eller i långväggarnas mur ha hvilat tvärsöfver kyrkan gående bjälkar. Till sparrarna, som dels hvila på yttermuren, dels äro fastsatta i kropåsens präktiga stock, gå från dessa liggande bjälkar två eller, om kyrkans bredd så kräfver, flera sträfvor. Fig. 2 från Hagebyhöga kyrka i Östergötland, hämtad från Otto Janses anförda uppsats, är påtagligen en god representant för götalandskapens gamla takkonstruktioner i kyrkor af föga ansenliga dimensioner. Spänningen är ej större än att man ansett sig kunna undvara hanbjälken. På ett föredrag i Svenska Teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst februari 1904 förevisade arkitekten T. Wåhlin en liknande takkonstruktion från Öfraby kyrka i Skåne. Vid denna gafs en viss styrka åt konstruktionen, som också saknar hanbjälkar, genom grofva stockar, som stodo på midten af de liggande bjälkarna och stödde under kroppåsens ansenliga bjälke.
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 594 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 2. Hagebyhöga kyrka, Östergötland. |
I en annan Skånekyrka, Lyngsjö, finnes samma takkonstruktion; här är emellertid afståndet mellan långväggarna större, så att tvenne snedstående sträfvor på ömse sidor finnas. I denna