 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 650 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 80. Trepanerad hufvudskål, sedd från två sidor. Alvastra. |
operation upptagit ett nästan rundt hål på kraniet (fig. 80). Synnerligen anmärkningsvärdt är, att operationen i alla tre fall lyckats, åtminstone såtillvida som patienten öfverlefvat operationen, hvilket visas däraf, att benytan i hålets kanter i följd af en långt framskriden läkningsprocess blifvit svagt afrundadt och glatt. Detta är, såsom professor Retzius i sin intressanta redogörelse för dessa hufvudskålar[1] framhållit, ett afgörande bevis icke blott därför, att hålet upptagits under personens lifstid, utan ock att minst några månader, sannolikt till och med flera år, förflutit, innan han aflidit. »Man finner», tillägger han vid beskrifningen af den ena hufvudskålen, »inga spår af sjukdom eller yttre skada å de omgifvande delarna af kraniet och i öfrigt ingenting, som kan hafva gifvit direkt anledning till den utförda operationen.» Ej heller på de båda andra kranierna synes han hafva sett något sådant. Ett af de
- ↑ G. Retzius, Om trepanation af hufvudskålen såsom folksed i forna och nyare tider, i Ymer, 1901, sid. 13. De i det följande meddelade uppgifterna om trepanationen äro hämtade ur denna uppsats. — Professor Retzius har dessutom ägnat de 10 bäst bevarade skallarna från Alvastra, däribland de tre trepanerade, en utförlig beskrifning i ett bihang till sitt stora verk Crania suecica antiqua. Bihanget bär titeln: Ein neuer Fund von Schädeln aus dem Eisenzeitalter in Östergötland. Trepanirte Schädel.
