vi liksom för svearnes arkeologiska, för götarnes och danernas äfven högst betydande litterära minnesmärken.
De nordiska sångerna blefvo aldrig komponerade till enhetliga större dikter eller till diktcyklar, och de historiska traditionerna från folkvandringstiden måste därför uppletas från skilda håll i litteraturen. Närmast den historiska verkligheten står Beovulf, aflägsnare samt öfvervuxna med tillsatser från yngre historia och af främmande sagomotiv äro traditionerna, sådana de föreligga i nordiska uppteckningar: den poetiska eddan, Sköldungasagan, Saxo, Ynglingasagan etc. Forskningen har redan delvis visat, att det i dessa uppteckningar är kring folkvandringstidens hjältar, som senare stoff från saga och historia samlats, i det att de äldsta sångerna, som stått den historiska verkligheten nära, varit nog populära att uppsuga nytillförda motiver, genom hvilkas sammanställande emellertid verklighetstroheten i skildringen alltmera förvanskades.
För att bedöma förhållandet mellan dikt och verklighet, och sålunda söka fastställa, hvilka händelser som framkallat de ursprungliga sångerna, måste vi utgå från arkeologiska fakta, af hvilka jag för folkvandringstidens räkning ofvan skisserat de allmänna hufvuddragen. Man bör kunna vara förvissad, att den ursprungliga dikten här liksom i Södern skildrade de samtida tilldragelserna.
I de nämnda uppteckningarna spela städse svearne en betydande roll, hvilket ju äfven stämmer därmed, att svearne under folkvandringstiden äro det framryckande och eröfrande folket. Att detta icke framträder i dikten, beror däraf, att sångerna diktats af svearnes motståndare, af daner och götar.
I fråga om Beovulf är detta utan vidare gifvet. Dikten följer ständigt geaternas öden, och svearne uppträda där endast för så vidt de stå i relation till geaterna.
Äfven i Ynglingasagan äro händelserna skildrade ur fientlig ståndpunkt. Jag uppräknar här i korthet striderna, som omtalas i Ynglingasagan efter de mytiska konungarne och med förbigående af de inre brödrastriderna: Huglek, svearnes konung, kämpar mot Hake och Hagbard, Huglek faller och svearne besegras (XXV), Erik och Jorund, svearnes konungar, angripa med öfvermäktiga stridskrafter Hake, Erik faller, Jorund och svearne fly. Hake segrar döende (XXVII), Erik och Jorund, svearnes konungar, angripa på dansk mark hålögernas konung Gudlög, besegra och hänga honom (XXVI),
