Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/574

Den här sidan har korrekturlästs
240
OSCAR MONTELIUS.

är, eller från hvilket århundrade den förskrifver sig. Detta är särskildt svårt — eller jag vågar säga omöjligt — för språkforskaren ensam att afgöra, då fråga är om de nordiska runinskrifterna från den period, som fornforskarne kalla den äldre jernåldern. Vi antaga, att man kan bestämma, från hvilka århundraden de särskilda inskrifterna från den yngre jernåldern härstamma, och att man äfven på språkliga grunder kan visa, att de sistnämnda äro yngre än inskrifterna från den äldre jernåldern. Men då man icke känner något om de nordiska språkens ståndpunkt under tiden före jernålderns början, bör man ej ens gissningsvis försöka att endast med ledning af språkformernas förändringar beräkna, huru många århundraden en inskrift från den äldre jernåldern i tiden ligger bakom en från den yngre jernåldern.

Lättare kan det eftersträfvade målet nås på arkeologisk väg, genom att med hjelp af de upplysningar, som stå fornforskaren till buds, bestämma åldern af de föremål, på hvilka runorna äro inristade.

Att runforskarne vid besvarandet af den här föreliggande frågan böra stödja sig på de af fornforskarne vunna resultaten, är också af de förra allmänt erkändt[1].

För att lära känna åldern af de äldsta till våra dagar bevarade nordiska runinskrifterna, måste vi således söka besvara den frågan, till hvilken tid, åtminstone till hvilket århundrade, hvart och ett af de i Norden funna föremål hör, på hvilka runor äro ristade.

⁎              ⁎

Då så många utländska mynt förekomma i fynden från vår jernålder, kan ett sådant svar synas ganska lätt. Det är dock svårare än man vanligen föreställer sig. Många, ja de flesta myntfynd från den äldre delen af jernåldern, — och att våra äldsta runinskrifter höra till den tiden är klart, — äro så beskaffade, att de icke gifva oss någon upplysning om det, som vi nu vilja veta. Dessa fynd innehålla nämligen intet annat än mynt.

Af de jemförelsevis få fynd från den äldre jernåldern, som jemte mynt innehålla nordiska arbeten af karakteristiska typer, få vi ej heller utan stor försigtighet draga några slutsatser. Ofta

  1. Att Wimmer åt fornforskningen inrymmer stor betydelse för frågan om runinskrifternas ålder, framgår också af det sätt, hvarpå han yttrar sig derom i Burg’s anf. arb., sid. 148.