träffa vi i ett sådant fynd endast ett eller ett par mynt, och de kunna vara präglade långt innan de kommo jorden.
Ett fynd med ett mynt ger oss strängt taget ingen annan upplysning, än att de funna sakerna nedlagts efter myntets präglande. Men det visar ej omedelbart, om denna nedläggning egt rum längre eller kortare tid efter präglingsåret, ej heller om de öfriga sakerna voro nya eller gamla, när de anförtroddes åt jorden.
Af stor vigt är det deremot, om man lär känna flera fynd, alla innehållande samma nordiska arbeten och mynt från samma tid. I den mån antalet sådana fynd ökas, växer sannolikheten för att de i fråga varande arbetena verkligen äro samtidiga med mynten.
Närvaron af utländska mynt i de nordiska fynden från jernåldern kan således, om man blott med nödig försigtighet drar sina slutsatser, vara af mycket stor vigt för tidsbestämningen; vigten af ett mynts förekomst i ett fynd får blott icke öfverskattas.
Härtill kommer en omständighet, som särskildt torde böra påpekas. Importen till Norden af de utländska mynten har tydligen icke varit lika betydande under det ena århundradet som under det andra; ej heller hafva de hit införda mynten varit af samma metall.
Med undantag af några få, måhända ej fullt säkra fynd, äro de äldsta i Skandinavien funna mynt romerska kejsarmynt af silfver, — »denarer» — hvilka börjat hitkomma i det andra århundradet efter Kristus[1]. Äfven det första århundradets kejsare, från och med Augustus, äro visserligen representerade i flera fynd, men dessa kejsares mynt hafva utan tvifvel såsom redan gamla blifvit blandade med de senare mynten, innan dessa fördes till Norden. De flesta äro präglade för Trajanus, Hadrianus och Antoninerna samt deras gemåler. Af de närmast följande kejsarne, till och med Alexander Severus († 235), slagna mynt träffas väl också stundom här i Norden, men införseln hit af denarer torde egentligen hafva upphört kort efter Commodi död år 192. Från de 20 åren mellan hans död och Septimii Severi känner man nämligen endast jemförelsevis få i Norden funna mynt[2]; ännu färre känner man
- ↑ Montelius, Från jernåldern, sid. 2, samt i Månadsbladet 1872, sid. 56, och i Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, 4:de bandet sid. 173, 5:te bandet sid. 46 och 6:te bandet sid. 85.
- ↑ Man känner nu mer än 4700 i Sverige funna denarer. Om ungefär 4100 af dem vet man, för hvilka kejsare de äro präglade. Af dessa
