från de 25 derpå följande åren, till och med Alexander Severi död. Romerska silfvermynt präglade efter denna tid äro så godt som aldrig funna i Norden.
Orsaken härtill är tydligen den stora förändring i denarernas silfverhalt, som infördes kort efter Commodi död, under Septimii Severi regering. Äfven derförut hade visserligen halten småningom försämrats från 99—98 %, som den var före Neros tid, till omkring 75 %, som den blef under Marcus Aurelius; men nu, omkring år 198, sänktes den på en gång ända till eller under 50 %[1]. Inom det romerska riket sökte man väl med större eller mindre framgång bibehålla åt de sålunda försämrade denarerna de gamlas värde; utanför rikets gränser kunde dock ej detta lyckas. De germanska folken märkte snart, att de yngre denarerna innehöllo mycket mindre silfver än de gamla, hvarför de endast ville mottaga dessa senare[2].
En följd häraf och af den förkärlek för mynt af silfver, som germanerna länge synas hafva haft[3], är att denarerna från de två första århundradena eft. Kr. lång tid voro i omlopp. Det intressanta fyndet i den år 481 aflidne franske konungen Childeric I:s graf visar, att dessa mynt då ännu voro i bruk. Man träffade nämligen här, jemte en mängd guldmynt från det 5:te århundradet, mer än 200 mycket nötta romerska silfvermynt, af hvilka dock endast 42 blefvo tillvaratagna och beskrifna. Af dessa var 1 från republikens tid, under det att 40 voro präglade för Nero Caracalla och 1 för Constans (år 350)[4].
I sammanhang härmed böra de märkliga fynd omtalas, som år 1847 gjordes i Lengerichs socken, Hannover, under tre nära hvarandra liggande, större stenar. Under en sten lågo omkring 1100
- ↑ Mommsen, Geschichte des römischen Münzwesens, sid. 756 och 757.
- ↑ Redan Tacitus omtalar, i Germania c. 5, att germanerna på hans tid föredrogo det äldre romerska silfvermyntet — troligen det före Neros tid präglade — framför det yngre.
- ↑ Jfr. Tacitus, Germania c. 5.
- ↑ Cochet, Le tombeau de Childéric I, sid. 412.
äro omkring 100 präglade före Trajanus, mer än 3900 från Trajani tronbestigning till Commodi död (under åren 98—192), men endast omkring 40 från Commodi död till Septimii Severi (åren 192—211) och ej mer än 7 under tiden mellan Septimii Severi och Alexander Severi död (åren 211—235). — I Danmark är förhållandet enahanda. Från Norge är knapt ett enda romerskt mynt från denna tid kändt.
