denarer, präglade för Trajanus—Septimius Severus; många af dessa mynt voro väl bevarade, andra voro nötta, men blott några få alldeles utslitna (det är icke uppgifvet, om de äldsta voro de mest nötta). Under den andra stenen lågo några och sjutio denarer af Magnentius (350—353), en Constantii silfvermedaljong och bitar af en silfverskål; alla dessa mynt äro så väl bibehållna, som om de voro nypräglade. Under den tredje stenen lågo omkring 10 likaledes utmärkt väl bibehållna guldmynt af Constantin och hans söner, samt ett guldspänne likt fig. 14 här nedan och flera andra guldprydnader. Äro alla dessa saker nedlagda samtidigt? Antager man detta, synes det vara svårt att förklara, hvarför de äldre silfvermynten gömdes under en sten, och de yngre under en annan. Måhända talar detta, äfvensom den omständigheten, att många af de under den första stenen funna denarerna voro föga nötta, för den förklaringen, att dessa mynt nedlagts tidigare än de andra[1].
Af detta fynd se vi visserligen, att den antoninska tidens denarer mycket länge voro i bruk, men vi se tillika, att de som länge varit i omlopp röja detta genom en hög grad af nötning. Childerics graf torde för öfrigt ej böra anföras såsom bevis för, att ett större fynd af endast denarer från de två första århundradena kan härstamma från en mycket senare tid, emedan vi ju i nämnda graf finna dessa denarer blandade både med silfver- och guldmynt från de följande århundradena.
En i Norden anträffad samling af antoninska denarer kan således vara anförtrodd åt jorden till och med efter det tredje århundradet; men om samlingen icke är alltför liten, eller om mynten icke äro mycket nötta och blandade med yngre mynt, hafva vi föga sannolikhet för, att fyndet tillhör en senare tid än nämnda århundrade.
- ↑ Hahn, Der Fund von Lengerich. — Vid Djupbrunns i Hogräns socken på Gotland fann man år 1872 under några stenar, nära jordytan, en mycket liten bronsdosa innehållande två guldbrakteater, som icke äro äldre än från det 5:te århundradet, och två fingerringar; samtidigt hittades der 200 och kort derefter 11 romerska denarer från de två första århundradena efter Kr. f. (St. M.) 4877). Då fyndomständigheterna ej äro närmare kända, — man vet endast, att dosan och mynten hittats af olika personer — kan man emellertid icke utreda, huruvida brakteaterna nedlagts samtidigt med mynten.
