Wikisource

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/578

Den här sidan har korrekturlästs
244
OSCAR MONTELIUS.

Enstaka denarer kunna likväl, i synnerhet om de äro nötta, förekomma i fynd från mycket yngre tider, ja från slutet af hednatiden[1]. Antingen hafva dessa mynt ovanligt länge varit i omlopp, eller ock hafva de under något af de första århundradena efter Kristi födelse nedlagts i jorden och längre eller kortare tid derefter hittats, samt ånyo kommit i rörelsen. Detta kunde så mycket lättare ske under hednatiden, som man då vanligen betalade med silfver efter vigt, utan afseende på om detta silfver var ett prägladt mynt, en prydnad eller en oarbetad ten.

Romerska guld och kopparmynt från de två första århundradena efter Kristus träffas mycket sällan i Skandinaviens jord. Äfven från den derpå följande tiden äro kopparmynt lika sällsynta, men guldmynt från det tredje och fjerde århundradet förekomma stundom, ehuru ej ofta[2].

Från det femte århundradet träffas deremot ganska ofta i Skandinavien romerska och byzantinska guldmynt, — »solidi,» — men dessa upphöra nästan alldeles med den under åren 491—518 i Byzanz regerande kejsaren Anastasius[3].

Från de derpå följande århundradena äro endast synnerligen få mynt funna i vår jord[4].

Först under det nionde århundradet började främmande mynt åter i större antal hitta vägen till Norden. Först kommo frankiska,

  1. ↑ Exempel härpå äro fynden 33 (?), 39 och 64 i mitt arbete Från jernåldern. Jfr. Månadsbladet 1872, sid. 56, och Montelius, Statens Historiska Museum, 5:te uppl., sid. 32 (två genomborrade och nötta denarer, präglade för Faustina d. ä. och M. Aurelius, men funna på Gotland jemte guldbrakteater lika fig. 587 i Sv. forns., hvilka således tillhöra en mycket sen del af jernåldern).
  2. ↑ Från jernåldern, sid. 14, och Månadsbladet 1872, sid. 73. — Vid Brangstrup på Fyen fann man en gång jemte åtskilliga prydnader icke mindre än 46 romerska guldmynt från denna tid, präglade för Trajanus Decius—Constantius II (249—351). Herbst i Arböger f. nord. oldkynd. 1866, sid. 327. Alla dessa mynt äro således slagna under loppet af 100 år; men de äldsta äro mycket nötta, under det att prägeln på de yngsta är särdeles skarp och tydlig. Detta visar så väl, att skatten nedlagts ganska kort tid efter de yngsta myntens präglingsår, som att åtminstone guldmynt, hvilka varit i omlopp ett århundrade, på denna tid hunnit blifva ganska nötta.
  3. ↑ Från jernåldern, sid. 18, och Månadsbladet 1872, sid. 74.
  4. ↑ Från jernåldern, sid. 28; jfr. Månadsbladet 1872, sid. 83, och Svenska Fornm.-fören:s tidskr., 4:de bandet, sid. 174, och 5:te bandet, sid. 46.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svenska_fornminnesföreningens_tidskrift_(IA_svenskafornminne56sven).pdf/578&oldid=508128”