för karolingerna slagna silfvermynt — dessa äro för öfrigt ej särdeles talrika[1] — och sedan, under århundradets senare hälft, en stor mängd arabiska silfvermynt. Af de sistnämnda, hvilka efter den vid Eufrat belägna staden Kufa ofta benämnas »kufiska,» äro visserligen flera präglade under de sista åren af 600-talet och under det följande århundradet, men det har visat sig, att dessa mynt varit gamla, då de kommo hit, och att de endast mera tillfälligtvis följt yngre mynt till våra trakter[2]. Importen af arabiska mynt hit fortgick under hela 900-talet.
Under samma århundrade kommo ock silfvermynt från de tyska, böhmiska och angränsande länderna i stor mängd, samt några byzantinska och anglosachsiska silfvermynt. De sistnämnda infördes sedan i massa under det elfte århundradet; från det tionde äro endast jemförelsevis få kända här[3].
⁎
I fynden från vår jernålder förekomma emellertid äfven andra främmande arbeten än mynt, och dessa arbeten kunna lika väl som de senare ofta gifva oss stor hjelp vid bestämmandet af den tid, till hvilken de särskilda fynden höra.
Redan långt före Kristi födelse hade handelsförbindelser öppnats mellan Norden och sydligare delar af Europa, förbindelser som förde bland annat den nordiska bernstenen söderut, och som i utbyte bragte främmande arbeten hit. Denna handel blef ännu lifligare, då det romerska rikets gränser omkring vår tideräknings början närmade sig våra trakter. I samma mån avståndet mellan vårt land och det romerska riket minskades, förkortades äfven den tid, som de romerska fabrikaten behöfde för att hinna hit.
Då man de flesta fall, genom den förtroliga bekantskap man nu har med den romerska konstslöjdens alster, kan ganska nära
- ↑ Månadsbladet 1873, sid. 169. Sedermera äro några frankiska mynt funna på Björkö. Jfr. äfven Månadsbladet 1885, sid. 128.
- ↑ Tornberg, Numi cufici regii numophylacii holmiensis och Om de i svensk jord funna österländska mynt i Vitterh. Hist. o. Ant. Akademiens handlingar, 21 sid. 61.
- ↑ B. E. Hildebrand, Anglosachsiska mynt i svenska Kongl. Myntkabinettet, funna i Sveriges jord, 2:a uppl.; jfr. H. Hildebrand i Månadsbladet 1885, sid. 122.
