Detta bekräftas af ett märkligt fynd från Lauterach i Vorarlberg, der man hittat två med en kedja förbundna spännen af typen fig. 3 tillsammans med andra prydnader, samt 3 keltiska och 24 romerska mynt[1]. De sistnämnda äro präglade under åren 250—80 före Kristus. Sakerna äro således utan tvifvel nedlagda under den förra hälften af 1:sta århundradet före Kristi födelse.
Från denna period förskrifva sig de flesta »brandpletterne» på Bornholm, nämligen alla de som höra till den första, allmännast förekommande af de tre grupper, i hvilka dessa fornlemningar indelats[2].
⁎
Under den andra perioden, den äldre jernålderns senare del, börja runorna att visa sig, hvarför jag måste något utförligare redogöra för de kronologiska förhållandena under denna period.
Från den senare hälften af 1:a århundradet före Kristus och från årtiondena närmast efter Kr. föd. förskrifva sig de yngsta spännena af typen fig. 3, hvilka bilda öfvergången till det »romerska» spännet fig. 4. På spännen af denna typ, liksom på dem af typen fig. 3, ses vanligen en liten tvärgående förhöjning på bågen, ett minne af det band, hvarmed den tillbakaböjda ändan var fäst vid bågen, innan den sammanväxte dermed.
Helt nära typen fig. 4 stå, och något yngre än dessa äro, sådana spännen som fig. 5. De äro ofta funna här i Norden. Att de höra till slutet af det 1:a och, i sina yngre former, till det 2:a århundradet efter Kr. föd., visas af många fynd.
Så har man på flera ställen här i Norden hittat spännen lika fig. 5 tillsammans med romerska bronsskopor (»kastruller») af en typ, som återfinnes i Herculaneum och Pompeji, och som således varit i allmänt bruk under den senare hälften af det 1:a århundradet efter Kr. föd.[3] Icke blott af formen se vi, att de i Skandinavien och i Italien funna bronsskoporna äro från samma tid. Detta ådagalägges ännu tydligare deraf, att flera af de i Norden anträffade bära alldeles samma stämpel (T. CIPI. POLIBI. F.) som
