nött, sedan öglan påsattes[1]. Man kan med skäl anse guldringen från Varpelev vara yngre än den från Vallöby, emedan hvardera ändan på den senare ännu har form af ett djurhufvud med två tydliga ögon, men intet spår af ögon eller annat som antyder ett hufvud längre ses på Varpelev-ringen[2].
Då det jemte sistnämnda ring funna myntet är prägladt senast år 282, och då det, ehuru buret som prydnad, ej är mycket nött, måste den nu omtalade grafven vid Varpelev[3] förskrifva sig från tiden omkring år 300 eller från det 4:de århundradet.
Till 5:de århundradet höra väl äfven de två präktiga spännen af guld och silfver, som äro funna i en graf vid Årslev på Fyen, och som ses i Worsaae’s Nord. olds. fig. 386 och 387 (det senare återgifvet här fig. 18). Man har grundad anledning till en sådan tidsbestämning icke blott deruti, att dessa spännen, liksom originalen till fig. 15—17, af typologiska skäl måste vara något yngre än spännena från det 3:dje århundradet, — här representerade af fig. 6 och 7, — utan äfven deruti att grafven vid Årslev jemte åtskilliga andra saker innehöll ett litet guldmynt, som lär vara en barbarisk efterbildning efter kejsar Getas eller någon af hans efterträdares mynt från det 3:dje århundradet[4]. Då det ur Årslev-grafven upptagna myntet är ganska nött, är det troligen nedlagdt i jorden först under det 4:de århundradet.
Detta bekräftas också deraf, att ett präktigt guldspänne, som står dem från Årslev (äfvensom fig. 15 och 16) mycket nära, låg i en graf vid Sanderumgård på Fyen jemte ett stort hakkorsformigt spänne af samma slag som fig. 338 i Sv. forns.[5] och två små
- ↑ Enligt benäget meddelande af d:r Henry Petersen, som äfven haft godheten tillmötesgå min begäran att efterse, huruvida flera andra här omtalade och i Kjöbenhavn förvarade mynt äro nötta eller icke.
- ↑ H. Hildebrand, Ormhufvudringarne från äldre jernåldern i Månadsbladet 1873 sid. 24 o. följ.
- ↑ Vid Varpelev äro äfven många andra grafvar upptäckta, hvilka, såsom fallet naturligtvis plägar vara på en begrafningsplats, icke alla äro fullkomligt samtidiga. Engelhardt i Årböger f. nord. oldkynd. 1877, sid. 349; jfr. noten å samma sida och Herbst i Annaler f. nord. oldkynd. 1861, sid. 305.
- ↑ Engelhardt, Nydam mosefund, sid. 55.
- ↑ Spännet från Sanderumgård är omgifvet af ett slags nästan fyrsidig ram, som ej ursprungligen hör till typen, och som måhända antyder, att det är något yngre än de flesta andra spännen af samma hufvudform.
