Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/600

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
266
OSCAR MONTELIUS.
  1. Många guldbrakteater.
  2. Åtskilliga andra saker, såsom en guldring från Dalby i Sönderjylland, en benpipa från Lindholm i Skåne, m. fl.

Vid de sistnämnda, under f) anförda föremålen kunna vi dock ej nu uppehålla oss, emedan de för den föreliggande frågan äro af jemförelsevis liten vigt.

Äfven om de flesta runstenarna gäller det samma, emedan de icke äro försedda med några för en viss tid karakteristiska ornament, och emedan man icke känner, att några fornsaker hittats i sådan förbindelse med dem, att vi derigenom kunde få upplysning om stenarnas ålder. Endast om två runstenar från den äldre jernåldern ega vi sådana upplysningar.

Den ena är en sten, som står på en grafhög vid Einang i Valders: den enda runsten från denna tid, som ännu står på sin hög[1]. Högen sjelf innehöll visserligen inga upplysande fornsaker, men i tre derinvid liggande högar, hvilka således höra till samma lilla grafflock, har man funnit ett jernsvärd med romersk fabriksstämpel (RANVICI..), några spjutspetsar och sköldbucklor, ett spänne och andra saker, hvilka alla äro af samma typer som föremål upptagna ur Nydams mosse. Det kan således anses otvifvelaktigt, att runstenen vid Einang är nästan samtidig med de i nämnda mosse funna saker, af hvilka några likaledes voro försedda med runinskrifter. Att Nydamfyndet tillhör det 4:de århundradet, få vi strax se.

Den andra runstenen, hvars ålder kan på arkeologisk väg bestämmas, är en som hittats i en grafhög vid Stenstad i Thelemarken tillsammans med ett bronsspänne, en liten prydnad af förgyldt silfver med upphöjda spiralsirater liknande dem å fig. 427 i Sv. forns., en liten träspann med beslag och hank af brons, samt 3 lerkärl[2]. Spännet, som är afbildadt här ofvan fig. 13, hör af redan anförda skäl till det 5:te århundradet, och de öfriga ur högen uppgräfda föremålen äro från samma tid.

I afseende på de stora fynden från de fyra ofvan nämnda mosssarna[3] antager man visserligen, att allt som upptagits ur hvarje mosse nedlagts på en gång, såsom tacksamhetsoffer åt gudarne

  1. Stephens, Old-northern runic monuments, 3 sid. 79.
  2. Stephens, Old-northern runic monuments, 1 sid. 254, 2 sid. 839; Undset, Norske oldsager i fremmede museer, sid. 16.
  3. Engelhardt, Thorsbjerg mosefund, Nydam mosefund, Kragehul mosefund och Vimose fundet.