Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/601

Den här sidan har korrekturlästs
267
RUNORNAS ÅLDER I NORDEN.

efter en vunnen seger. Men, om det än är otvifvelaktigt, att detta gäller om det allra mesta, får man dock icke förneka möjligheten af att några saker kunnat komma ned i mossen vid andra tider. Detta är så mycket mera möjligt, som föremålen anträffats på något olika ställen i torfven[1], och som mossarna fordom varit sjöar, hvilka sannolikt ansetts heliga antingen redan före det stora offret eller derefter. Namnen Thorsbjerg och Vimose gifva särskildt stöd åt ett sådant antagande i fråga om dessa båda platser.

Af de fyra mossfynden är det från Thorsbjerg utan tvifvel det äldsta. De flesta saker, som här anträffats, tillhöra det 3:dje århundradet, men andra äro äldre. Så äro några af de här funna spännena närmast lika vår fig. 5, andra äro af samma typer som fig. 6 och 7 eller samtidiga med dessa. Måhända äro ett par spännen[2] från tiden omkring år 300, men det vore, såsom nyss nämndes, möjligt att de tillkommit något senare än det öfriga[3].

Ur Thorsbjergs mosse äro 37 romerska silfvermynt upptagna, af hvilka det yngsta är prägladt år 194 för Septimius Severus. De flesta äro mycket nötta, och många hafva varit utsatta för stark eld, hvarigenom deras prägel skadats; andra äro deremot bättre bibehållna[4].

Äfven mynten tala således för, att flertalet af de vid Thorsbjerg nedlagda sakerna hör till 3:dje århundradet. Detta bestyrkes också af de många andra här funna romerska, eller under romerskt inflytande gjorda sakerna.

  1. Så träffade man i Thorsbjergs mosse några föremål högre upp i torfven än det lager, som innehöll hufvudmassan af fornsakerna. Engelhardt, Thorsbjerg mosefund, sid. 13.
  2. Engelhardt, Thorsbjerg mosefund, pl. 4 fig. 3, 5 och 11 enligt sid. 20 fanns blott ett exemplar af fig. 3, och fig. 11 kallas en »enestående form».
  3. I ett torflager vid en helig källa i Pyrmont har man jemte romerska mynt och andra saker funnit en mängd spännen från de första århundradena efter Kr. f., hvilka spännen utan tvifvel blifvit vid olika tillfällen nedlagda som offer. Jahrbücher des Vereins von Alterthumsfreunden im Rheinlande, XXXVIII sid. 47.
  4. Fröken J. Mestorf i Kiel har haft godheten meddela mig, att af de i Thorsbjergs mosse funna mynten Neros, Vespasiani och Galbas äro mycket slitna; ett Hadriani deremot godt; ett Faustina den yngres mera nött än ett Trajani. Det för Septimius Severus präglade myntet är ett dåligt exemplar; frånsidan mera sliten än åtsidan.