Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/604

Den här sidan har korrekturlästs
270
OSCAR MONTELIUS.

Utrymmets knapphet har ej tillåtit mig att framlägga allt det, som skulle kunna sprida ljus öfver de kronologiska förhållandena här i Norden under den förra hälften af årtusendet närmast efter Kristus. Jag har derför sökt utvälja de säkraste och mest upplysande fynden, samt de mest bevisande typologiska förhållandena.

Så mycket torde emellertid genom den nu gjorda framställningen vara vunnet, att man lättare än förr kan granska riktigheten af de skäl, som från arkeologisk sida åberopas vid bestämmandet af de äldsta nordiska runinskrifternas ålder.

Om de resultat, till hvilka vi i det föregående kommit, visa sig vara riktiga, höra de med runinskrifter försedda:

sakerna från Thorsbjergs mosse

till det 3:dje århundradet (eller senast tiden omkring år 300).
sakerna» från» Vimosen
 
sakerna» från» Nydams mosse





till det 4:de århundradet (eller senast tiden omkring år 400).
sakerna» från» Kragehul mosse
Guldhornet från Gallehus
Spännet från Himlingöie
Stenen vid Einang
 
Stenen vid Stenstad.





till det 5:te århundradet (eller senast tiden omkring år 500).
Spännet från Fonnås
Spännet från Ethelhem
Många guldbrakteater

Härvid bör blott märkas, att den ordning i hvilken de särskilda, till hvarje århundrade hänförda sakerna, här äro upptagna, icke angifver deras inbördes ålder inom århundradet.

De äldsta från Norden nu kända runinskrifterna tillhöra således det tredje århundradet efter Kr. f., men emedan de redan då förekomma på sådana föremål som vapen, verktyg och dylikt, kunna vi på goda grunder anse runornas bruk hafva blifvit infördt här åtminstone några mansåldrar tidigare. Att vi från denna allra äldsta runtid ej för närvarande ega några minnen af våra förfäders skrifkonst, bör icke kunna väcka vår förvåning.