Stycket om stämning till Konungs ting i Skåne är äfven af oviss ålder. I de flesta, dock ej de äldsta handskrifter är det inblandadt i K. Valdemars förordning om järnbördens afskaffande[1], dit det dock uppenbarligen icke hör. Det är förut tryckt i Gemens och Hadorphs editioner af Skånelagen.
I afseende på stycket med titel Ræt i skanæ hänvises till hvad i det föregående vid cod. 36 (sid. LVII) blifvit anfördt. Det är förut, efter samma handskrift som här, tryckt i K. Anchers Lovhistorie, II. sidd. 566, 567.
Sedan jag nu handlat om de särskilda till Skånelagen hörande stycken,
bör äfven den frågan vidröras, huru länge de Skånska lagarne i allmänhet
fortforo att vara gällande. Såsom bekant är blefvo de särskilda landskapsla-
garne i Danmark först uphäfna genom K. Christian V:s allmänna Danska
lag af den 15 April 1683. Till denna tid gällde också de Skånska lagarne
på den fordom till Skåne hörande ön Bornholm. Men Skåne (med undantag
af denna ö), Halland och Bleking hade dessförinnan genom Roeskildska och
Köpenhamnska frederna 1658 och 1660 blifvit skilda från Danmark, och den
nya lagstiftningen i detta land kunde således icke hafva någon verkan på de
till Sverige öfvergångna landskapen. Men icke heller blef Svensk lag här
genast gällande. Den af vissa tillförordnade Kongl. commissarier, i samråd
med de tre landskapens adel, presterskap och fullmågtige från städerna, up-
gjorda stadga af den 18 September 1662, känd under namn af Malmö recess[2],
innehåller i 6:te punkten att "likformigheten uti justitien och dess administration
är ett kraftigt medel att uniera folk och ständerne tillsamman; fördenskull är
godt funnet och förafskedadt, att Sveriges lag, stadgar och constitutioner skola
här i landet (d. a. i de tre landskapen) "icke alldeles negligeras och hållas för
främmande, utan efter handen göras kunnige, och brede jämte Danske lagen,
når någon express lag icke finnes, exerceras, dock så förståendes, att icke
någon hastig ombytning skall admitteras, utan att folket i landet blifva och
dömas efter den lag de härtill nutit hafva och dem aldrabäst är kunnig, in-
till dess de Svenska lagen bättre känna och begripa kunna". Der sättes äfven
i fråga inrättandet af "en ny Hofrätt i desse länder; ett förslag som, hvad
Skåne och Bleking beträffar, i våra dagar kommit till verkställighet. Man
finner således att Svenska lagen väl borde genast brukas såsom subsidiår rätt,
men dess fullständiga antagande lemnades åt framtiden. Detta förklarar stad-
gandet i cap. 12 af Lunds Universitets constitutioner af år 1666, att Akademi-
Sekreteraren borde vara iuris Suetici et Scanici peritus. En vid 1675 års
riksdag väckt fråga, huruvida appellation från Rådstugurätterna i Skåne skulle
gå till Landstinget eller Hofrätten, upsköts, "efter vid nu under händer va-
rande lagens revision, det tillika komme att öfverläggas om icke en confor-
mitet uti lag och rättegång öfver hela riket och dess provinser skulle stå att
