Den här sidan har korrekturlästs
CLXIV
kunnat göra mera, än upgifva hvar sådana afskrifter förekomma i de handskrifter som jag har haft under arbete.
Jag skall nu redogöra för de särskilda afdelningarne af detta verk.
- Skånelagen är tryckt efter cod. 1. Som capitlen i handskriften ej äro
nummererade, har jag tillsatt deras nummer med Arabiska siffror. Närmast under
texten finnas hänvisningar till motsvarande capitel i andra afdelningen, eller
Andreas Sunessons verk, äfvensom vid capp. 84–89 till K. Knuts
förordning (V. 1), hvarifrån dessa capitel äro hämtade; och derifrån är på lika sätt
hänvist till Skånelagens Danska text. Både i Skånelagen och i Andreas
Sunessons verk hade jag ämnat dela de längre capitlen i §§, i synnerhet för
att kunna göra hänvisningarne emellan dessa båda texter tydligare och
bestämdare; men jag fann snart att, i anseende till det olika framställningssättet
i dessa texter, hänvisningarne dem emellan skulle genom capitlens indelning
i §§ mera försvåras än lättas. I denna, likasom i de följande afdelningarne,
hafva alla de handskrifter blifvit från början till slut collationerade, som
innehålla samma text, hvarvid alla anmärkningsvärða skiljaktigheter blifvit
anteknade. De rubriker, hvarmed, i en del handskrifter, capitlen blifvit försedda,
och hvilka, efter skrifvarnes godtycke författade, äro i olika handskrifter
ganska olika, har jag ej ansett nödigt att anföra[1]. Likasom i de förra banden
af denna samling, der en större mängd af handskrifter varit att jämföra, har
här den skilnad måst iakttagas, att endast ur de äldre och märkligare
handskrifter, hvilka i noterna blifvit beteknade med bokstäfver, alla olikheter (med
undantag af obetydliga orthographiska skiljaktigheter och uppenbara skriffel)
blifvit anmärkta, hvaremot ur de öfriga, endast med den nummer, hvarunder
de äro uptagna i förtekningen, beteknade yngre, och i allmänhet mer eller
mindre från den gamla texten afvikande handskrifter, endast sådana
olikheter kunnat anföras, som synts vara af någon vigt[2]. Dock har vid denna
classification afseende blifvit gjordt ej endast på handskrifternas ålder och
godhet, utan äfven på andra omständigheter. Så hafva t. ex. codd. 131⁄2, 16, 17 ej
blifvit i Skånelagen med bokstäfver utmärkta, emedan den förstnämnda nära
öfverensstämmer med cod. 13 (L) och de två öfriga med cod. 9 (G), så att
dessa tre handskrifter merendels äro innefattade under &c. vid den
handskrift (L eller G), med hvilken de närmast öfverensstämma; deremot hafva
codd. 25 och 26 blifvit beteknade med bokstäfver (Q och P), emedan texterna
i dessa mera utmärka sig genom egna läsarter. Codd. 27 och 51 (Q och S)
har jag, af de skäl som ofvanför, vid beskrifningen af dessa handskrifter[3],
blifvit anförda, äfven ansett böra särskildt utmärkas, utan att dock ur dessa
- ↑ Jfr. not. 2 sid. 3, och sid. XVIII ofvanför, der några rubriker äro såsom prof anförda ur cod. 4.
- ↑ Jfr. UplL. föret. sidd. LXXIII, LXXIV, der jag utförligare redogjort för de grundsatser, som äfven här blifvit följda. Åfven må hår, för Danska läsares räkning, som ej känna de föregående banden af detta verk, hänvisas till de i företalet till VGL. sidd. LXV–LXVII framställda allmänna grundsatser.
- ↑ Se sidd. XLIX, LXVII.
