försedda begynnelsebokstäfver, men endast de 9 första äro nummererade med Romerska siffror; en del capitel hafva rubriker, men större delen sakna så- dana. Då jag ej kunnat vid hvart capitel anmärka de olika rubriker, som i handskrifterna förekomma, efter skrifvarnes olika smak, och hvilka ofta en- dast bestå af de första orden i capitlens text, vill jag blott här såsom prof anföra de rubriker som i denna handskrift förekomma vid de första capitlen. Cap. 1 har en Latinsk rubrik på tre rader, lånad från Andreas Sunesson: De ventre in possessionem mittendo et que porcio &c. Capitulum primum; vidare: vm barn warther föth æftir father II. capitulum; At barn scal haue guthfather III; vm motherlös barn. IIII. capitulum, o. s. v. Capitlens ord- ning afviker i så måtto från den vanliga, att efter cap. 9 i texten följa 12, 8 (förut stympadt och sammanbundet med 9) 11, 10, 132). Efter cap. 124 i texten följer ett capitel: Aflar frælsman börn &c., som saknas i cod. 1, men i nästan alla de öfriga handskrifterna finnes på samma ställe som här, och efter denna handskrift är aftryckt såsom I. Add. B. 1 (sid. 216). Efter cap. 147 i texten följa tre capitel om järnbörd, hvilka utan tvifvel funnits i Skå- nelagens ursprungliga text, men redan blifvit uteslutna ar de två förut be- skrifna codd. 1 och 2; de äro efter nu ifrågavarande handskrift aftryckta i I. Add. B. 2-4 (sidd. 216-218). Vid slutet af Skånelagen och i sammanhang dermed äro foll. 40, 41 tillagda ett capitel innehållande K. Valdemar II:s stadganden om ättarbotens afskaffande och två capitel om urbota mål, hvilka äfven efter denna handskrift äro meddelade i I. Add. B. 5-7 (sidd. 218-224)³). Slutligen innehålla foll. 41-43 Skånska kyrkrätten, med rubrik: hec est series ecclesie scaniensium, och en stor röd och blå begynnelsebokstaf, men defekt, derigenom att ett blad i slutet gått förloradt; det som här finnes är deladt i 9 genom större röda begynnelsebokstäfver på ny rad utmärkta capitel, och slutas med orden oc en stath i början af cap. 17 i tryckta texten*). Denna handskrift är i allmänhet ej afvikande från cod. 1; dock är på många ställen meningen vanställd genom ords öfverhoppande och andra fel. Hvad orthogra- phien beträffar må anmärkas att infinitiver och andra ord ofta slutas på a (och ej a), såsom bōta, lata, wilia, aldra therra, lagfasta manna &c., och inuti orden brukas a ej sällan i stället för æ, e eller i, såsom atar, lagha- thar, dræpar, sighar, haldan, iorthana, thiufnathan &c.; bokstäfver fördubblas, såsom barddagha, loghhum, thrælli, hinni, kærrar &c.; bokstäfver utelemnas, såsom s(k)eno, ki(r)kiu, s(t)æfne, haf(t)hu &c.; i början af ord eller stafvel- ser förekommer ej sällan h der det ej borde vara, eller saknas der det borde finnas, såsom haruæ, hater, ha syn, hæller, for heldrum, æftær, æftum (för hafthum), escap, usatoft; dock är på flera ställen i förra fallet utplånadt, och i det senare egenhändigt tillsatt. I slutet af ord är æ på flera ställen utmärkt med ett förkortningstecken, som annars vanligen beteknar er eller ær,
