FÖRETAL.
I företalen till båda Landslagarne har jag tillkännagifvit min afsigt, att om jag, sedan lagarnes utgifvande blifvit follbordadt, ännu egde i behåll någon förmåga till vetenskaplig verksamhet, såsom ett bihang till detta verk utarbeta en ordbok öfver det gamla lagspråket, så vidt detta inefattades i de i denna samling utgifna på Svenska eller Danska författade lagarne. Att de särskilda lagarne blifvit försedda med glossarier, har visserligen varit af stor vigt för lagarnes studium och — om de annars varit på ett ändamålsenligt sätt författade — af större vigt än öfversättningar, hvilka endast varit fogade vid några af lagarne, där de för största delen af läsare varit alldeles oumbärliga. Hvar och en som förstår att härom dömma, skall medgifva sanningen af det som ytrades i företalet till ÖGL. s. XXVII: ”En läsare, som vill grundligt studera dessa lagar, för hvilket ändamål ingen öfversättning kan blifva ett tillräckligt hjälpmedel, skall säkert finna att glossarier, som sätta läsaren i tillfälle att med en blick öfverse hvart ords olika betydelser och hvar lags egna talesätt, samt att själf uppsöka de obekantare orden och jämföra deras betydelse på alla ställen där de förekomma, äro af mera väsendtlig nytta för vetenskapen än äfven den bästa öfversättning, hvilken aldrig kan blifva mera än en nödhjälp för den, som vill spara sig besväret af ett grundligt studium”. Men ehuru vigtiga sådana hjälpredor äro vid läsningen af de särskilda lagarne, så är det icke mindre vigtigt för hela lagverkets studium, att hafva en på ett förnuftigt sätt utarbetad ordbok öfver hela samlingen, enär den omfattande öfversigten och jämförelsen af de ställen, där orden i de särskilda lagarne förekomma, naturligtvis i många fall gifver en vida klarare och säkrare insigt i ordens både egentliga och härledda bemärkelser, än som kan hämtas af de ställen hvart för sig, där orden förekomma i en eller annan lag. Detta tydliga förhållande har man ej kunnat undgå att inse ända från början af arbetet med detta lagverks utgifvande; men det var också klart att en omfattande ordbok öfver hela samlingen. af lagarne lika litet kunde utarbetas förr än alla lagtexterna voro kända genom pålitliga editioner, som glossarierna till de särskilda lagarne kunde utarbetas förr än dessa texter hvar för sig voro kända. Det var således först sedan själfva lagarnes utgifvande blifvit fullbordadt, som den ordbok kunde utarbetas, som nu lemnas i allmänhetens händer. I företalet till sista bandet af lagarne s. CXII, CXIII är den plan tillkännagifven, som jag ämnade följa vid detta arbete; och som denna plan är den samma, som nu blifvit följd, så hör nämnda redogörelse i själfva verket egentligen till detta företal, och jag kan därför icke underlåta att här, såsom på dess rätta ställe, upprepa min sålunda i förväg gjorda framställning: ”Den ordbok, som
