ordet förekommer i Isl. skrifter, likasom i VG., i sådant sammanhang, att det synes böra anses som sammansatt af bani och ord; hvarför ock BH. uppgifver såsom dess första bem. ”fama v. celebritas ob cædem hostis”; Fr. öfvs:r ”budskab om ens död”; EJ. ”ord for at have dræbt en”; Eg. ”nex, cædes (propr. fama cæde alicuius parta) ; Cl-V. däremot endast ”death”. Möjligt är att ordets bildning och ursprungliga bem. varit den af Rask antagna, men att det på en senare tid blifvit ansedt som sammansatt, och har öfvergått till den bem. som synes hafva blifvit den vanliga. Den nämnda ändelsen ingår otvivelaktigt i vinorþ, tilläfventyrs äfven i mætorþ, och lægher (Isl. lægorð) är troligen på samma sätt bildadt; mætans orþ är däremot tydligen ett sammansatt ord.
...
Banda (gen. och acc. -dur), f. fredskrets; en viss omkrets, som på Gotland en dråpare fick bestämma, och inom hvilken han var skyddad för hämnd. G.* draga -du, bestämma sådan krets; b. halder manni, ɔ: beskyddar honom, G.* Om d. o. bör härledas från ban, förbud, l. från band, är ovisst. Jfr. Vatu banda.
Banda vereldi, n. mansbot för den som blir dräpen inom sin fredskrets (banda). G.*
...
