närmast kunna hänföras[1]. Så har det — för att endast nämna några få exempel — här under ordet Ganga, 1 b), blifvit i allmänhet anmärkt att detta ord brukas ”med afseende på särskilda förhållanden, då gåendet betecknar en människas tillstånd, afsigten eller ändamålet med gåendet o. s. v.”; men icke hade det, i anledning af de här anförda talesätten: ganger þær ivir, gange af radheno, ganga hem at manni &c., bort såsom särskilda bemärkelser af ordet ganga upptagas att lefva, uteslutas, gå i afsigt att skada eller stjäla eller göra hor, göra sig själf skada, gå i landsflykt, svärja &c., så att alla dessa bemärkelser skulle ligga i själfva ordet ganga, och ej i det sammanhang hvari det förekommer; icke häller kunde, därför att det heter upskæra þing, d. ä. sammankalla ting genom budkafles uppskärande och utsändande (då framställningen gör ett språng, som kan jämföras med den Hebreiska så kallade constructio prægnans), ordet upskæra öfversättas med sammankalla, o. s. v. En stor mängd ställen har jag anfört, där orden hvart för sig äro tydliga och ej hafva behöft någon förklaring, men deras mening dock är mer eller mindre otydlig eller svår att fatta; min på sådana ställen meddelade uttydning är då icke en ordagrann öfversättning, hvilken ej behöfts, och icke häller hade gjort saken tydligare, utan en framställning af de anförda ordens mening i det sammanhang där de förekomma. Vid några ord (A, Af, och At præp. och conj.) har jag funnit tjenligt att först i ett sammanhang uppgifva de bemärkelser hvari ordet förekommer, och sedan under siffror och bokstäfver (A, 1 a), 1 b) &c.) citera de ställen som sålunda hänvisas till hvardera af de förut uppräknade bemärkelserna. De lagar, där orden förekomma, äro här anförda; men då ställena, där orden eller talesätten i de särskilda lagarne finnas, äro i glossarierna citerade, hade det skolat medföra en vidlöftighet, som kanske med 30 ark eller mera hade ökat detta verks vidd, och med det samma hade betydligen försvårat ordbokens begagnande, om alla dessa snart sagdt oräkneliga citater här hade blifvit å nyo införda; detta hade dessutom varit till ingen nytta, då den läsare som vill i den anförda lagen se ställena där ordet förekommer, i allt fall måste gå till själfva lagen, i hvars glossarium ställena äro uppgifna. Det har därför här varit alldeles tillräckligt att med en tillsatt stjärna, t. ex. VG.*, ÖG.* &c.[2] tillkännagifva att det eller de ställen, där ordet eller talesättet i den anförda lagen igenfinnes, äro i den lagens glossarium uppgifna; men om ett här upptaget ställe ej finnes i glossariet, eller det annars för tydlighetens skull funnits nödigt att här utföra citatet, så har detta skett, t. ex. vid A, f. ME. B. 26: 4; vid A, præp. VG. I. K. 20: 2; II. A. 21. &c. Vid ord som hafva många bemärkelser, hvilka här äro anförda i annan ordning och således under
- ↑ Jfr. hvad härom är i korthet anfördt i ordboken under prep. A sid. 1.
- ↑ Jag har, såsom i den särskilda förteckningen på här brukade förkortningar anmärkes, här endast betecknat de särskilda lagarne med bokstäfverna VG., ÖG. &c. utan att tillägga L, hvilket vid denna massa af citater skulle hafva vållat en ökad och alldeles onyttig vidlöftighet. Så har GotlL. i allmänhet endast blifvit betecknad med G., men då detta på några ställen hade kunnat misförstås, har jag där för tydlighetens skull utsatt Gotl., t. ex. vid ordet Ater föra, där G. hade kunnat tros betyda GiptaB. i den näst förut citerade VG. II.
