136Enbetter — Ennæt þing.
...
Enka, adj. indecl. (af en) en enda,
prov. enka, önka. e. aker, æng &c. VG.*
e. man, U.* H.* e. barn, ME. Æ. 8: 1.
not. 32. Isl. einka, einkum, antages
vara gen. och dat. pl. af ett subst. eink.
I Norge brukas nu einka i bem.
utmärkt, ensam i sitt slag. Jfr. Ænkia.
...
