Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/242

Den här sidan har inte korrekturlästs


178
Forhæfþi — Formæli.

...

Forlidhen, adj. (af liþa) förliden, förbigången (om tid). St.*

Forligt, adj. (af forlika) ense. f. om köb, Sk.*

Forlika (part. pass. -adher), v. a. 1) göra lika. St. Kg. 25; Kp. 27. not. 73. 2) förlika. f. sik medh manne, St.* Chr.* Jfr. Forligt.

Forlæggia, v. a. = fortaka 3, om ej d. o. tillkommit genom skriffel. ME.*

Forlækis værk, n. så kallas dens brott, som med våld snöper en annan. VM.* Hvad d. o. eg. betyder, är okändt. Ih. ogillar äldre förf:s mening, att det betyder obotlig skada; men hans egen gissning, att det kommer af ”lägga, ferire, ut denotet gravissimum vulneris genus”, är visst icke lyckligare.

...