...
Glafs eþer, m. (Isl. glapp = D. glip, något som slår fel; glappa, slå fel, glapmæltr, obetänksam i tal, glapræði, glappaværk, obetänksam gärning, glópr, glop, dåre, glöp, förvirring, glöpyrði, otillbörligt tal &c.) en af obetänksamhet l. oförstånd gången ed; så kallas ed som utan därtill gifven dom blifvit gången. g. hetir þæn utan dom sværs, SM.* Jfr. Glöpa orþ.
...
Glömsker, adj. glömsk. VM.*
Glöpa orþ, n. (Isl. glöpyrði, se Glafs eþer) glåpord, smädligt l. obetänksamt tal. -þa værster, se Værri.
Gniste, m. (Isl. gneisti) gnista. Chr.*
Golf, se Gulf.
Gor, n. (Isl. N. D. =) gorr, den halfsmälta födan som finnes i kreaturens tarmar. Sk.* Fastän den kallas gornithing på sådant sätt dödar en annans fäkreatur, at ut vælder gor, och att sålunda såra kreatur kallas gorunda, hvaraf ytterligare uppkommit sammansättningarne gorbötir, gorbötning &c., är det dock alldeles ogrundadt att, såsom Wilda, Das strafrecht der Germanen, s. 568 not. 2, påstår, o. gor i sig själft skulle betyda djur (dass das wort für thier überhaupt steht); likasom det är ett groft misförstånd då man ansett gor vara det samma som gorth, gård; se Gornithing.
Gorbötir, f. pl. böter för sår l. dråp å fäkreatur (eg. då kreaturet blifvit så såradt, att inälfvorna och gorret utfallit (jfr. Gorunda). VM.*
Gorbötning, f. = gorbötir. VM.*
