Den här sidan har inte korrekturlästs
417
Löghardagher — Löpa.
...
Löpa (laupa, G. impf. lopp; pl. lopu, Chr. Tj. 1: 1.), v. n. (Isl. hlaupa) 1) löpa, springa. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* G.* Sk.* ME. Egn. 19: pr; B. 11: pr; Eþs. 7: pr. l. af lande, Sm. 13: 5. l. or bandum, befria sig från sina band och löpa bort (och sedan göra dråp), VG.* l. a hærskip, gå ombord l. fara på sjöröfvarefartyg, VG.* l. a tompt, i fiendtlig afsigt intränga på en annars tomt, VG.*
