...
Uiafliker, adj. otvifvelaktig, säker. VG.*
Oiæmnaþer, m. olikhet. ÖG.* Jfr. Jamnaþer 1.
Ok, n. se Uk.
Ok (hoc, Sk.*), 1) conj. och. VG.* ÖG.* U.* &c. 2) adv. ock, också. VG.* ÖG.* U.* SM. Kk. 1: pr; 2: 2; 4: 4. &c.; VM.* &c. sva ok, VG.* ÖG.* U.* SM. Kk. 7: pr; J. 12: 3; B. 6: 1; VM. I. Kr. 3: 3; Gotl. 32; Add. 5: 3; Sk.* æller ok, VG.* ÖG.* U. Kk. 15: 2; M. 19: 2; 20. &c. eigh ok, icke häller, VG. I. K. 15: pr; II. Forn. 43; Add. 10; VM.* Sk.*
Okar, ukar (f. okur, ukur, n. okart, okkat, pl. n. okkur, okkor), pron. poss. dual. vår (bådas). VG.* ÖG.* U.* VM. Æ. 10: 1, 3. Jfr. Bihanget.
...
Okynne, n. okynne, vanart. Däraf
Okynnis hunder, m. okynneshund. Chr.*
...
Ol (dat. pl. ölum), f. (N. =, Isl. ól l. al) skinnrem, prov. ol. Se Öxa ol.
Ol, n. se Öl.
...
