...
Pætars mæssa, f. se Peters messa.
Q.
Qvada, f. (Isl. kvoða, N. kvaada, kvoa &c.) kåda, prov. qvåda, koa. Chr.*
Qvaf, n. (Isl. kaf) eg. qväfning; nedsänkning i vattnet. segla i q., Chr.* Jfr. Qvæfia.
Qval, n. (Isl. kvöl) eg. qval, oro; 1) = klandan. Se Raþa. 2) hinder. ME.* St. G. 4: pr; Chr. G. 4: pr. — Jfr. Qvælia.
Qvala lös, adj. (af qval 1) fri för tilltal l. ansvar. U. M. 39: 2. jfr. pr; VM.*
...
Qvarstada domber, m. dom att ett rättegånsmål skall blifva hvilande. Chr.*
Qvarsæta, f. (af qvar sitia, se Sitia) qvarstad. Däraf
Qvarsætu tak, n. qvarstad hvari, enligt VG.*, ett ting sattes, som blifvit stulet l. röfvadt från någon, och af egaren hittades i en annans förvar, hvarefter det nedsattes hos tredje man, som ansvarade därför, att det under den därpå följ. rättegången skulle vara tillstädes. i tak ganga . . -ki, ɔ: genom qvarsætu tak, VG. II. Þ. 42. I Ä. GulL. (GNL. I. 48) förekommer ett liknande ord, kyrsetu tak, borgen för en persons qvarblifvande på stället.
Qvarter, n. fjärdedel, 1) af ett stop. Sk.* 2) af ett hundrade, således tjugofäm. Sk.*
...
