...
Retlosa, se Rætlösa.
Reþ, se Reþe.
Reþa (ræþa; raiþa, G.), v. a. (Isl. reiða) 1) tillreda. r. gengærþ, brudfærþ, U.* VM.* fæst til r., se Fæst 2; jfr. VG. I. J. 6: pr. not. 20. r. vætti, ɔ: tillkalla vitnen, hafva dem i beredskap (n. då böterna kräfvas), VG.* standa firi sinum garþi meþ reþo (part. pass.) væti, ɔ: med vitnen, hvilka (åtföljde af tylftared) skulle intyga att han var inte skyldig den som kräfde honom, VG.* Jfr. Reþer. 2) bereda, göra i ordning. reet sværþ = fætlat, Sk.* r. sik l. redder meþ hæst ok vapnum, ME.* Chr.* r. sik (dat.) færdugt næt, Chr. B. 21: 1. Jfr. Reþa, f., Reþer, Ut reyda. 3) föranstalta. r. fore sik (jfr. Raþa 6), Sk.* 4) föra (börda) på häst (Isl. =). riþa ok r. burþi, G.* Jfr. Fram raiþa. 5) utreda. lata r. æt l. skyldskap fore sik, ME.* St. Æ. 11. r. biskup sakir sina (n. biskups), utreda för biskopen de mål som af honom skola afgöras, Sm.* r. fran sik af hvem &c., fria sig från saken genom att utreda l. visa af hvem &c. St.* Jfr. Atreþa. 6) erlägga, betala. r. stuþ, en pænung &c. Sk.* Jfr. Beredha, Redzl.
Reþa, f. (Isl. reiða) 1) reda, färdigt l. beredt skick. (væl til redho vara, vara tillreds, i ordning, SM.* 2) betalning i reda pänningar. r. ælla ræt vidhergæld, St.*
Reþe (reþ; raiþi, G.), n. 1) redskap, tillbehör. U.* SM.* G.* biuþa ut l. göra roþ ok reþ, ɔ: leding och den därtill erforderliga utrustning, som skulle utgå från Roden (jfr. Roþer, Liþ 2), U.* VM.*; på förra stället hafva yngre hss. ræt, från hvilket ord reþ äfven kunde härledas; ty likasom reþ kan antagas vara skrifvet för reþe för sammanställningens skull med roþ, så kan af samma anledning ræt hafva blifvit
