...
Ræna (ranæ, præs. rænir, impf. rænti, sup. rænt, part. pass. rænter; ræniran för rænir han, ÖG.*), v. a. 1) råna, med våld borttaga, röfva (ting). VG. I. Md. 10; R. 11: pr; II. A. 29; R. 26; U. 6; ÖG.* H.* ME.* St.* Chr. G. 5: 2; B. 53; Eds. 41, 42: pr. r. þiuf, bols bryþi &c. af manni, VG. II. Þ. ind. 32; III. 113; IV. 19: 1; ÖG.* U.* SM.* VM.* Chr. B. 10: 7; 25: 1; Eds. 40. r. fran manni, VG. I Þ. 17; II. Þ. 52. r. goþs fore manni, VM.* r. ur handum manni, SM.* r. bruþ af bruþfærþ, ÖG.* myrþa ok ræna, U.* SM. M. 13: pr; VM. II. M. 25: pr; H. M. 16. þæn (n. sum) rænti, SM.* til þæs (sum) rænti, U. M. 32: pr. r. baþi hövat (n. fæ) ok klövat, VM.* r. hampn af aþrum, med våld drifva en annans fartyg från hamn, l. hindra det att komma till hamn, U.* SM.* han ma eig stiæla sik (dat.) til vitsorþ æller r., man ma aldrigh sik r. til vitsorþ, ɔ: vinna bevisningsrätt däreigenom att man genom (stöld l.) rån satt sig i besittning af det omtvistade tinget, VG. II. Þ. 58; ÖG.* utan han ræne sik til vitsorþ, om han ej med våld satt sig i besittning, ME.* St.*; jfr. Chr. J. 19: 1 2) råna, röfva, beröfva (person), i eg. och oeg. bem. r. man, VG.* ÖG.* U.* SM.* Sk. I. 84. not. 14; ME.* Chr. Kg. ind. 26; B. 18: 8. r. lik l. döþan man, plundra lik, hvilket kallas ræna, ehuru därtill ej behöfves våld, SM.* VM.* H.*; jfr. Likran. þa ma hin æi r. hanum, ɔ: med våld taga pant af honom, Sk. I. 182. r. man handrani l. handran, VG.* r. man fæiar, þiufs l. saþuls sins, klæþa sinna, VG.* VM.* varþa rænter af þingum sinum = rænter þinga sinna, VM.* r. husfru lasa ok nykla, säges om den som drifver bort sin hustru, och tager en annan i stället, och äfven om qvinnan som uttränger den lagliga hustrun, U.* VM. II. Æ. 6: 3. r. annan bol ok bygning, allitt., = gipta undan (andrum) iord, såsom samma sak strax därefter uttryckes, VM.* r. annan taks ok leþsnar, se Leþsn 1. r. man fæstning, fæstninga mala, giptamala, se Fæstning &c.
...
