2) i söder. fra s. ok til norþan, se Norþan 2. östan ok s., s. ok væstan, i sydost, sydväst, ÖG.* for væstan ok s., (landet) på sydvästra sidan, H. Þg. 15. for s. a, (landet) söder om ån, n. Skodborgs å, den vanligen så kallade Kongeån, som skiljer södra Jutland (l. Slesvig) från det norra; således hærtugh for sunnæn a, hertigen i Slesvig, Sk.* 3) præp. söder om. s. kirkiu, ÖG.*
Synnanvart, adv. sydvart; mot södra sidan. VM.*
...
Suþermaþer, m. 1) söderländing, en människa från (Europas) södra länder. VG.* Jfr. Sundrisker. 2) pl. -mæn, Södermanländingar. U.* SM.* ME. Kg. 7: 1; Chr.* -manna lagh, laghbok, SM.* -manna laghmaþer, U.* SM.* ME. Kg. 4: pr; Chr.*
Suþnautar, m. pl. (af nöter) sjudkamrater; så kallades de som i hedniska tiden gemensamt förrättade offer, och därvid tillredde gemensamma måltider. G.*
...
