Svensker, svænsker, adj. Svensk, 1) från Svealand. s. man æller smalænsker, allitt. VG.* s. præster, biskoper, U.* s. pænninger, se Pænninger 1. b. -nst (för -nskt) öl, Bj.* 2) från Sverige (äfven inefattande Götaland). St.* Chr.* mark l. örtogh -ka pænninga, se Pænninger 2, Mark 2, Örtogh. mark -sk, se Mark 2. s. öre, se Öre. -sk vikt, se Vikt.
Sverf, se Svarf.
Svet, f. (Isl. sveit) flock, sällskap. s. ok svævia, allitt. ÖG.* Enligt Eddan betecknar sveit ett sällskap af sex personer; jfr. Flokker 1.
Svevert, adv. (n. af sveverþer) ringa, litet. halfu -rþari, hälften mindre, G.*
Sveverþer, adj. (Isl. svívirða, tillfoga skam, svívirðligr, skamlig) ringa aktad. -þari maþer þan gutnisker, G.* Jfr. Sævirding.
Sveþa, v. a. sveda, bränna. H.*
Sviar, se Svear.
...
Sviþa, f. (Isl. sviða) svedjande. brænna s., ÖG.*
Sviþiur, f. pl. = sviþa. Se Rompnasviþiur.
Svo, se Sva.
Svælla, v. a. svälla upp, stiga (om vatten). ME.* Chr.*
Svænsker, se Svensker.
Svær (sver), m. svärfader. SM.* G.*
Sværa, f. svärmoder. SM.*
...
